Det var länge se´n vi mötte schäfern som attackerade Lexus i skogen. Trodde/hoppades nästan att den var borta, men icke. I veckan var det dags igen. Kom i skogen på vår vanliga morgonrunda, när jag i ett tidigt skede såg att Lexus hade något i näsan. Kopplade hundarna, och mycket riktigt, där kom schäfern emot oss och han hade inte något trevligt uttryck precis. Lyckligtvis så lyckades ägaren få tag i sin hund i sista stund. Se´n tyckte hussen att vi skulle låta hundarna leka , men jag avböjde erbjudandet. Precis då så ringde min telefon, så jag tog mina kopplade hundar och vände, samtidigt som jag fortsatte samtalet med en kund. När vi kommit cirka 100 m från "mötesplatsen" så hörde jag hur det kom något bakifrån. Vänder mig om och ser schäfern komma i full fart mot Lexus, och det var definitivt inte lek han hade i tankarna. Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men samtidigt som jag höll mina hundar bakom mig och försökte koncentrera mig på den stackars kunden i telefon, så lyckades jag gå till motattack mot hunden, och just som han skulle ta min arm så fick jag ett bra tag under hakan på den. Jag hann varken tänka eller bli rädd, jag skulle bara rädda Lexus ( Ellie bryr han sig inte så mycket om). Trots att hundägaren började skrika om att vi skulle ringa polisen, så var den stackars kunden i telefon förstående, och det blev en körning i alla fall.
Har nu senare fått reda på att hundägaren ifråga har föreläggande om att ha hunden kopplad och munkorg när de är ute. Törs inte tänka på om de möter barnen som brukar leka i skogen, eller en stackars ovetande svampplockare.
I torsdags när jag var ute och spårade med hundarna, så hade jag lagt ett spår åt dom var, och började med Ellie. Ni som brukar vara ute med oss i skogen vet hur jag kan leta länge efter både nycklar och telefon, och oftast ligger de i någon av alla fickor man har. Precis när Ellie tagit slutet ringde telefonen ( ständigt denna telefon), som låg i samma ficka som bilnyckel=nyckeln hoppade ur när jag tog ut telefon. Märkte det inte förrän jag skulle byta hund, men eftersom bakluckan var öppen och skadan redan skedd, så fick Lexus gå sitt spår innan vi började leta nyckeln. Det kunde ju ligga i någon av alla fickor, men icke. Visste ju på ett ungefär vart jag kunde ha tappat den, men att leta efter en liten svart fyrkant i blåbärsriset är ju inte direkt lätt. Gissa om jag var tacksam när min svarta prins sticker ner nosen i riset och viftar på svansen, där låg den.
Ja, igår var det lydnadstävling igen, och nu börjar jag tycka att det går troll i det här. Visserligen hade SMHI lovat regn, men inte så mycket, och dessutom blåste det rejält. Nåja, det var bara att pallra sig iväg till Sala, förutsättningarna är ju lika för alla. Platsliggningen gick jättebra, han låg helt tyst, och när vi skulle in och köra resten så kändes det verkligen bra. Ingen okynnesskällande under väntetiden, och han var helt fokuserad. På linförigheten missade han första halten, men sen var han igång fint. Sen var det ju läggandet, och nu blåste det verkligen rejält, så antagligen blev han osäker på mitt kommando och gör ett perfekt ställande. Där rök den chansen till 1:a-pris. Nu kände Lexus direkt att det blivit fel, och blev därmed lite osäker under resten av programmet, men han försökte verkligen, och trots allt så kändes det som vi kommit ett steg framåt ändå. Vi gratulerar Anders Törnblom från Västerås med Birkelands Cherokee som tog hem segern med fina 171,5 p i ruskvädret.
Nu var vi ju ändå blöta, så då kunde vi ju lika gärna fortsätta till klubben, där det var Öppet Hus. Snacka om otur med vädret, och det var inte direkt någon anstormning av folk,men det var glädjande att se så många medlemmar på klubben samtidigt, nästan lika många som på klubbfesten.