BRANCIRS

Förra veckan kan sammanfattas i ett ord; jobb. Blev inte mycket till hundträning under veckan, men det tog vi igen i lördags, då det var dags för sökträning. Den här gången körde vi i vår lilla ruta vid klubben. När jag kom till parkeringen så talade Kjell om att jag skulle stanna och vänta där, för det skulle köras tävlingsmässigt för mig och Lexus. Vilken överraskning. Hann faktiskt bli lite nervös där jag gick och väntade, vad löjlig man är. Mina kamrater hade klurat ut väldigt bra legor, bl.a. i en brant nerförsbacke samt över en liten väg, men Lexus klarade det hela väldigt bra. Han hittade samtliga figgar på 5 min, och gissa om han blev lycklig när det fanns en figge till i skogen som hade med sig kattmaten. Mums! Tack till er alla som fixade den lilla kuppen.

Det gick väldigt bra för de andra hundarna också, även om visst blodvite uppstog. Nu var det ingen större fara med Razzelpojken, men det såg inget trevligt ut när det rann blod ur munnen. Antagligen så hade han lyckats bita sig i ivern, men det är inte så konstigt, för den här gången var det verkligen full fart på Razzel. Luna har hämtat sig från skendräktigheten, och är nu tillbaka i vanlig form. Lizzie har bara varit med några gånger, men här går det verkligen framåt. Kul! Qaala var verkligen på G, riktigt het, men jobbar som vanligt väldigt bra. Briardpojken Mercan har inte kört så mycket sök förut, men vi fick till några bra övningar som han nog tar med sig i "bakhuvudet". Kul när man får vara med från början. Tack alla för ännu en trevlig dag.

Efter träningen så fick jag jäkta iväg för att hinna uträtta några ärenden inför kvällen. Vi var bjudna till en f.d. granne på 50-årskalas. Man blir lite brydd när det står på inbjudan att festen ska vara i "stian", men så fint de hade gjort det. Grisarna hade flyttat ut, och det var putsat och fejat och så mysigt. Jubilaren själv har under alla år pratat om att göra en pub i anslutning till stallet, och nu var den färdig. Jättemysigt! Där serverades en fördrink innan det var dags att gå in i "stian". Där var det mingel med tilltugg innan maten, och det var så roligt att träffa så många vänner på en och samma gång. När man bor så där på en gård så blir man ju väldigt nära varandra, och det gäller ju även allas nära och kära, och nu fick man träffa alla samtidigt. Fick nästan lite "hemlängtan", bodde ju där i 17 år.

Sen var det ju det här med våren; vart tog den vägen? Det räcker med snö nu! Till och med jag som älskar när det är riktig vinter börjar få nog.

Ja, då var man tillbaka i varda´n igen. Ska man åka till Alperna så ska man göra det när det är oväder, annars är det ingen sport.

När vi satt på planet på väg ner kom vi på att vi glömt kartan hemma, men det skulle väl inte bli nå`t problem, en karta måste väl biluthyraren ha. Ha ha! Det enda de hade var en mycket diffus karta över Bergamo, och där tycker vi nog att vi hittar ganska bra ändå. Nåja, vi hittar säkert en karta på nån mack. Ha ha igen! Söndag = alla mackar stängda. Efter att ha snurrat runt i Bergamo en timme i jakt på en karta var det nå`t ljushuvud ( = undertecknad) som kom på att hon har GPS i mobilen. Vad är det för sak; nu var det bara att köra upp mot bergen.

Efter 1½ timme började vi närma oss målet. Solen sken och bergen lyste vita mot himlen. Underbart! Hittade hotellet direkt, och efter en snabb incheckning och en liten förfriskning bar det av till skiduthyrningen, och därefter en liten test av både grejor och backe. Man måste ju göra rätt för "after-skin".

Måndag morgon; solen sken och efter frukosten var det tre sugna skidåkare som var ute i liften klockan 9, här skulle det åkas.  Eftersom liftsystemet var så stort, så gällde det att planera sin åkning så man kunde ta sig hem innan stängning. Vi valde att åka åt ett håll fram till lunch, därefter skulle vi dra oss tillbaka, var planen.

Efter en härlig lunch uppe i backen ( och faktiskt i solen) var det dags att börja dra sig tillbaka. Stärkta av lunchen var det någon som lite kaxigt kom på att vi skulle åka hela vägen ner ( 4,5 km) utan att stanna. Skam den som ger sig. Åkte en bra stund innan vi kom på att Hasse saknades. Försökte ringa men fick ingen svar. Till slut så kom han, åkandes på ett ben. Hade gjort en klassiker, dvs kommit för långt ut i lössnön. Han lyckades ta sig ner för den backen, och lyckligtvis så stannade skidbussen nedanför den liften, så Hasse tog bussen hem, och jag jagade efter på skidor, upp o ner, upp o ner. Det blev inget mer skidåka för Hasse den dan, men Henrik och jag höll ut. Plåstrade om den skadade så gott det gick med bandage och kylgelé, och avslutade dan i hotellets relaxavdelning med bastu, bubbelpool m.m.

Tisdag = dimma. Hasse vilade sin skadade, svullna vad men Henrik och jag gav oss av upp i backen. Faktum var att ju längre upp man kom ju bättre blev sikten. Och skidåkningen var fantastisk. Åkte ner och lunchade med Hasse, sen var det på`t igen.

Onsdag; vaknade upp till ännu en mulen dag, men nu var det snö som hängde i luften. Nåja, ut i backen direkt efter frukost. Idag valde vi att ligga på höghöjdsliftarna och köra, där var det bätter sikt. Efter lunch så ville Hasse försöka åka lite, och efter hård bandagering så kunde han vara med och åka hela eftermiddan. Kul! Under kvällen tilltog snöandet, men det var väl inget vi tänkte på alltför mycket, förrän vi vaknade torsdag morgon.

Då såg det ut så här utanför vårt fönster. 40 cm nysnö. När vi tittde åt andra hållet så såg vi vår bil, eller i alla fall snön på vår bil.

Nåja, skidåkning först, skotta sen. Det blåste ganska kraftigt, så vi valde att ta kabinbanan  till byn nedanför och åka där, ett mycket klokt val, eftersom backarna där låg skyddade av skog. Fick en riktigt bra skiddag innan det var dags att dra sig hemåt för skottning av bil.

Vi trodde nog när vi hyrde bilen att pengarna för snökedjorna var bortkastade, men nu var det väldigt skönt att ha dom med. På fredagen hade det kommit 20 cm till. Tror aldrig jag sett så mycket snö.

Nåja, vi har i alla fall fått en semester att minnas, och en sak är säker; vi kommer tillbaka, men då vill vi ha lite sol. Vill gärna prova åka på glaciären när man ser något.

Igår var i alla fall Hasse till läkaren med sitt svullna, färgade ben, men det var inget allvarligt. Det var några blodkärl som spruckit, och med lite vila så blir han återställd.

Ingen vila när man kom hem, utan direkt ut i sökskogen. I söndag var det Annelie, Mariann, Kjell, Therese och jag som träffades. Som vanligt gick det mycket bra, men man kunde märka att både Andorra och Luna var påverkade av skendräktighet. Bara att vänta ut det.

Nu är det hårdträning på lydnaden som gäller framöver. Tävling i sikte.

Idag har det varit årsmöte för Collie-klubben på SBK:s kursgård Kydingeholm. Trevligt att så många slutit upp till mötet, men det var nog några fler än man räknat med. Några fick nöja sig med ståplats, och fönstrerna fick stå öppna, för luften tog slut fort. Trots att inte alla delar samma åsikter så var det ett relativt lugnt och sansat möte. Vi har ju trots allt samma, stora intresse, nämligen Collien, även om vi ser lite olika på rasens förtjänster och brister.

Valberedningens förslag gick igenom helt och hållet, och nu önskar vi den nya styrelsen lycka till.

Tyvärr så fick jag jäkta på mina kamrater lite när mötet var över. Hade inte packat en enda pinal, och hade en hel del jobb att klara av, men på något sätt så lyckades vi rafsa ihop våra pinaler, och även tillbringa en stund framför datorn med det sista i jobbväg. Hann även ut ett litet träningspass med Lexus, men nu får även han semester, vilket säkert kan vara bra. Lämnade hundarna till pappa för en timme sen, och saknar dom redan. Hur ska det här gå?   Ja, i morgon bitti bär det i alla fall iväg. Planet går 07.00, så det blir till att ta sig till Skavsta mitt i natten. Puh! Ska verkligen bli kul att få åka lite skidor, har ju inte stått på laggen än i år.

Hörs om en vecka.

Inleder med att gratulera Agneta m. Razzel samt Annelie m. Yack som i söndags knep varsitt 1:a pris i årets första elitlydnad( för dom). Snyggt jobbat! Kul att ha 3 ekipage från klubben med på kvallistan till lydnads-SM. Det sporrar oss andra. Heja tjejer!

I lördags så trotsade vi kylan ( -16 på morgonen) och begav oss ut i sökskogen. Den här gången var det Kjell och Luna, Marianne och Andorra, Annelie m Yack och så jag och Lexus. Ellie fick stanna hemma den här gången. Det var lite för kallt för henne att ligga i bilen.

Luna inledde, och gjorde sin vana trogen ett mycket bra jobb, dock kunde man märka av lite att hon nyss löpt. Det var  lite jobbigt för alla hundar att springa i snön.

Vi körde därefter, och jag jobbade en del med tomskick, och att han skulle gå ut fast han visste att figgen låg på andra sidan. Han vill gärna köra efter eget huvud, men idag var det jag som gick hem med segern. Snygga tomskick och bra markeringar. Men även Lexus blev lite trött på slutet.

Andorra har haft lite semester från söket och fick göra "hitta-övningar", vilket hon klarade med bravur. Ingenting glömt där inte.

Annelie m Yack avslutade, med mycket snyggt sökarbete, och  bra tomslag. Tävlingsdax?

Mycket nöjda med dagens insatser var det gott med en fika i det vackra vintervädret.

Söndag= snö. Vilken vinter vi har. Så här i sista veckan av februari så är det c:a 2 dm snö och kallt. Härligt för alla som har sportlov. Kollade just på termometern, -5 i skuggan och +5 i solen. Underbart! Nästan synd att åka iväg nu, men väderläget ser helt ok ut där också.

Igår så tränade vi lydnad på garagegårn vid åkeriet. Härlig störning där med vägen, tåg, grannar som håller på med oljefat och motorsågar, samt alla som går förbi, med eller utan hund. Den här gången var Lexus helt fokuserad, och vände inte på huvet en enda gång för att titta på annat. Skönt! Han gick mycket bra, och tog apportbocken direkt utan ett endaste ljud ( engångsföreteelse). Får köra hårt den här veckan, eftersom det blir vila hela nästa vecka.

Ja, det var ett tag sen det skrevs något här.

När det gäller träningen så jobbar vi på med lydnaden. Försöker köra åtminstone ett kort pass varje dag. Krypet går allt bättre och när det gäller apporteringen så är vi på väg tillbaka efter en tids strul. Problemet med apporteringen är att han tycker apportbocken är så vansinnigt rolig att det slår över i det lilla "collie-huvudet". Har försökt vara lite tråkig och spara på belöningen tills han gör helt rätt, dvs tar apportbocken utan kampskall och diverse andra ljud. Dessutom får Ellie inte vara i närheten, för på nå`t sätt så dominerar hon Lexus så han blir tveksam.

I lördags var det dags för Strömsholms båtklubbs årliga vinterfest och eftersom det var alla hjärtans dag så gick festen naturligtvis i hjärtan-tema. Jag är ju med i fest-kommittén, och vi träffades redan på fredagen för dukning och pyntning m.m.

Hade planerat att åka till stan i lördags, men en strålande sol, några minusgrader och snö och vindstilla ändrade planerna. Det gäller att passa på, vi är inte bortskämda med såna dar i dessa trakter. Efter en härlig morgonpromenad så tog jag skotern och körde upp lite spår att gå i. Körde upp stigarna i skogen så det blir lite mer lättgått, sen gjorde jag ett spår över sjön och runt Österängarna. Det blev en härlig runda, både för skidåkning och promenad. Hoppas nu att snön ligger kvar ett tag, så vi kan njuta av spåren.

Hasse och Jimmie höll på med skorstensarbete, men lunch måste man ju ha, och en sån här dag så blev det korvgrillning på stranden.

Är det klart snart?

Jimmie och hundarna myser i väntan på maten.

Vila på maten är skönt, och Jimmie har intagit favoritpositionen.

Efter maten tyckte Ellie att det var hennes tur att få åka lite, och Husse var inte svårövertalad.

Tack för skjutsen!

Det var full fart på sjön den här dagen, fyrhjulingar, sparkar, skidåkare, motorcyklar och skotrar. Ingen fiskare, men jag ger mig den på att om man borrat ett hål så hade fiskarna hoppat upp frivilligt i jakt på lugn och ro.

Nu var det dags att göra sig i ordning för festen. Som vanligt när båtklubben samlas så var det full fart från start, och den som höll igång mest var allas vår "farmor", 80+. Förutom att hon hjälpte till med disken och annat pyssel så var hon igång på dansgolvet. Det var inte många danser hon missade, och karlarna fick turas om för att orka med. När jag skjutsade hem henne 02.50 frågade hon om det inte skulle bli efterfest. Vad härligt att få vara så gammal med både ork och humör i toppform.

Söndagen ägnades åt långpromenad samt årsmöte med Västerås BK. Mötet inleddes med information av Stefan Rosén från ReDog, som pratade om vikten av friskvård på våra hundar, en viktig bit för att få våra hundar att hålla sig skadefria.

Själva årsmötet var mycket trevligt och välbesökt. Om det var den goda smörgåstårtan eller den stora utdelningen av förtjänsttecken som lockade vet jag inte, men det är trevligt när så många sluter upp. Vill passa på att särskilt gratta våra träningskamrater och inspiratörer Annelie Lemström med Yack som blev klubbmästare i lydnad, Towa Lind med Qaala som blev 2008 års brukshund samt vinnare av kennel Puckings vandringspris och Agneta Sundin med Razzel som blev 2008 års lydnadshund. Ett stort grattis till er alla, och alla övriga vinnare.

Jag har blivit utmanad. Ska ta fram 6:e mappen i mina bilder och välja 6:e bilden om skriva en liten text om den.

Har ju bilder på flera ställen, men tog fram de som ligger sparade externt, och vilken tur jag har:

Den här bilden är tagen i mars-08, en dag i sökskogen. Bilden visar hur mysigt vi har det när vi tränat färdigt, och den här gången var det extra smaskigt. Enligt de andra bilderna i mappen så äter vi tårta, och om jag inte missminner mig så var det ( som vanligt) Towa och Qaala vi firade. Var det cert eller Bch, kommer inte ihåg, ( åldern?), men jag minns att jag gjort fläskpannkaka till Towa och Qaala. Brukar ibland ha pannkaka som belöning till Lexus när vi kör sök, och ibland lyxar vi till det med hemgjord fläskpannkaka. Problemet är att då måste man göra lite extra, för Towa är också väldigt förtjust i pannkaka, så nu tänkte jag att de skulle få en egen laddning.

Kul idé med utmaningen. Skickar den vidare; alltså 6:e mappen, 6:e bilden.

De senaste veckorna har mest bestått av jobb. Jättekul, men jag måste erkänna att det blir lite tidigt att gå upp mellan 3 och 4 på mornarna. Har haft bra hjälp av pappa, men med pensionärens rätt så är han lite ovillig att ta de tidiga passen ( med all rätt, han har ju trots allt stigit upp vid 4-tiden varje vardag i 46 år).

Om jag inte är alldeles felinformerad så är det 70 år sen farfar startade åkeriet, och jag hoppas han ser från sin himmel att det fortfarande lever vidare. Fick några roliga bilder från åkeriets tidiga da´r.

Vagnparken uppställd för fotografering. Garaget till vänster används fortfarande.

En av de första skogsbilarna. Här var det handlastning som gällde.

Lastat och klart. Observera telefonnumret; 49.

I tisdags så var det styrelsemöte med collieklubben, den här gången var vi här hemma. Vi har ett digert program 2009, med flera MH:n och MT samt utställning i Västerås i juli. Vi är väldigt priviligerade i vårt LO med både egna beskrivare samt många figuranter, och dessutom har vi ett mycket gott samarbete med både Örebro och Västerås BK, så det är hyfsat lätt att bemanna alla evenemang, men det är ändå mycket jobb och massor som ska klaffa. Utställningen ligger i samband med WKK:s utställning i Köping, så vi hoppas att många tar tillfället att dubblera.

Onsdagskvällen kom jag loss och kunde åka till klubben och träna lydnad tillsammans med Annelie m Yack samt Pia och Jezz. Tränade mycket på fokuseringen samt att han inte ska bry sig så mycket om andras kommenderingar. Vis av erfarenheten från sista tävlingen i höstas så passade jag på att träna nära när Annelie kommenderade Pia, och till slut så kunde han fokusera på mina kommandon i stället för andra. Har fått backa bandet i krypet, där får vi lägga ner mer energi.

I lördags åkte jag in till sta´n för att köpa present till min systerson. Det blev lite dyrt, eftersom det var rea på Intersport, och jag tyckte jag var värd lite nya skidkläder. Kan ju inte se alltför lumpig ut när man ska glassa i "Madonna".

I går var det domarutbildning på söket, och vi var en av sökhundarna. Eftersom det gick i lägre klass så såg jag det som ett bra tillfälle att stämma av hur vi ligger till, och ett utmärkt sätt att få köra tävlingsmässigt.

Sin vana trogen så var han i full gång redan i bilen, och jag gjorde allt för att varva ner honom i väntan på vår tur. När det väl var vår tur, och han fick på sig skynket så blev det en helt annan hund. Fokus på uppgiften och (nästan) alldeles tyst. Jag började med att skicka till vänster. Hade ju gått en stund nere på parkeringen och kunde inte undgå att höra hur det prasslades där inför varje hund. Tyvärr så lät jag honom vara ute alldeles för länge på första skicket ( 2 min), men jag var ju så säker på att han skulle hitta något. OK, skickade honom till höger i stället, och där kom första skallet. Fortsatte till vänster, och nu så hittade han figgen som satt gömd under en gran. Sista figgen var helt dold och även den klarade han galant. Total tid drygt 6 minuter, trots min miss på första skicket. Han skötte sig jättebra med snygga tomskick och väl fungerande "skogslydnad". Mycket bra skall samt bra agerande ute hos figuranterna. Här får vi verkligen tacka våra underbara träningskompisar som styrt honom ute på markeringarna. Det är helt och hållet er förtjänst. Fick höga betyg av samtliga, både aspiranter och utbildare. De enda nerdragen berodde på de långa första skicket samt att han lyfte på benet en gång ( vilket är väldigt lite i Lexus värld). Eftersom jag själv är rätt så färsk i söket, så var det ett jättebra träningstillfälle där även jag fick lite hjälp på traven i mitt agerande. Den enda riktigt skarpa kritiken var på våran färgmatchning; blå jacka, lila skynke samt svart hund. Inte enhetligt alls. De påstog att det finns vissa tävlingsekipage som har allt i samma färg, undrar vilka de menar, nå`n som känner sig träffad? De sa nåt om limegrönt.

Nu har vi i allafall fått kvitto på att vi är på rätt väg i söket, och nu j---lar ska här tränas och tävlas. Sparka mej i baken om jag börjar bli lat igen.

Skulle ha skrivit lite om hundträningen den senaste veckan, men efter att ha nåtts av ett tragiskt besked nu på morgonen så känns allt bara tomt.

En kär vän har lämnat oss efter en tids sjukdom, alldeles för ung. Tankarna går naturligtvis till familjen; barnen som mist sin kära mamma och mannen som mist sin älskade fru.

Vi är många som saknar dig! Tack för en 40-årig vänskap, oavsett var i landet jag befunnit mig. Du fattas oss.

Kom ihåg att ta vara på livet och var rädda om varandra. Vi har alldeles för lätt att haka upp oss på småsaker, som egentligen inte har någon betydelse alls. Njut av livet och gör det som är roligt i stället för att jaga dammtussar under soffan.

Nu ska jag samla tankarna och försöka jobba lite.

Under vintern ligger den organiserade lydnadsträningen på klubben nere, men vi försöker hålla igång så gott det går ändå, och sammankallar via mail och sms när det passar för lite träning. Normalt så är det sällan ett träningstillfälle passar alla, men igår så var det stor uppslutning på plan. Jättekul!

Själv så måste jag erkänna att jag inte var det minsta upplagd för träning igår. Oregelbundna arbetstider ( = upp mitt i nätterna) och värkande leder gjorde TV-soffan väldigt lockande i stället, men jag tog mej i kragen och åkte iväg.

Hasse skulle möta upp på klubben och hämta Ellie, men i väntan på honom så körde jag lite med "skruttgumman". Gissa om hon blev glad, och visade verkligen "ungtuppen" hur det ska gå till. Hon fick även gå med som störning när jag började köra Lexus, kanske ska satsa på "par-lydnad" i stället. Lexus har ju varit väldigt stissig den senaste tiden, förmodligen beroende på alla väldoftande tikar, men igår kändes det som han var på väg tillbaka. Jag kunde t.o.m. spexa och lattja lite utan att han gick i taket, och det märktes på gensvaret. Visst, han kopplade inte helt bort allt som hände runt omkring, men var med mej bra mycket bättre än vanligt. När vi la platsliggning så började han låta efter ett tag, ett problem som återkommer med jämna mellanrum och oftast relaterat till löptikar. Svårt att veta hur man ska tackla det problemet utan att han får belöning för felen, men den här gången gick jag tillbaka och la om honom, och sen hördes det bara ett ynka litet pip resten av tiden.

Mycket nöjd med kvällens träning så tvingade jag mej själv att bryta och åka hem till sängen.

Apropå julblommor; varför kan inte Amaryllisar blomma när det är jul? En fick jag kassera långt före jul och den andra blommade så fint till Lucia, men sen klippte jag av den stänglen ( heter det så), eftersom det verkade vara knopp på gång i den andra. Och visst var det det, den blommar så fint nu med 5 klockor och några knoppar. Och julstjärnorna har inte tappat ett endaste blad. Jag har väldigt svårt att kasta blommor som lever ( beror väl på min brist på gröna fingrar), så det kommer nog att lysa rött i våra fönster länge.

Igår var vi och hälsade på Lexus syster Ida ( Brancirs Baby Survivor), som bor helt underbart ute på Ingarö.

Ida och matte Rose-Marie har haft några jobbiga år när de mist nära och kära, men tröstar varandra. Vi hade en mycket trevlig dag hos dom, och gick en härlig promenad i det vackra vädret. Ida är för närvarande helt urfälld, och eftersom hon inte ska ställas ut så har öronen fått växa fritt. I övrigt är hon mycket lik sin mor, dock lite mörkare i färgen. Lustigt, Lexus är ju en avbild av sin far och Ida så lik sin mor.

Ellie och Ida.

Ida

Härlig promenad

Hej då, syrran. Se´s snart.

Vi tackar för visiten och hoppas vi se´s snart igen. Om inte förr, så kommer vi från sjösidan i sommar.

Jag hade ju tänkt att vintersemestern skulle bli i sverige i år, och åka upp till Kittelfjäll, men jag ger mej. Trots att vi har gratis boende i "Kittel" så blir det mycket billigare att åka till Italien, och eftersom Hasse trivs bäst med skidåkningen där så får det väl bli så. För de pengar vi betalar för hela resan till Italien ( 6 dgr) så kommer vi knappt fram och tillbaka till Kittelfjäll med bil, sen tillkommer ju allt annat. Lustigt så det kan vara.

Nehej, nu ska jag ta ut hundarna en sväng och passa på att köra lite uppletande nu när det har tinat i skogen.