BRANCIRS

Idag handlar det inte om oss. Stort Grattis till våra kära träningskamrater  som idag gjort en fantastisk come-back på tävlingsfronten.

 Detta mycket träningsvilliga ekipage hade en milt uttryckt strulig vårsäsong, som kulminerade på en lydnadstävling som bröts innan platsliggningen. Ljud och stress om vartannat, stressad och irriterad förare som ökade ljudet hos hunden. Viljan fanns hos de båda, men någonstans hade de kolliderat. -"Nu är det sluttävlat för i år" sa föraren efter den ödesdigra lydnadstävlingen. Tufft sagt när man jagar uppflyttning till elit-spår.

Sagt och gjort, envisa är de båda två. En klicker införskaffades ( av en då stor klickermotståndare), träningen bröts ner i beståndsdelar och fokuserades på koncentration och samarbete. Momenten fanns ju, men nu skulle de utföras utan ljud och stress. Täta träningsrapporter dokumenterades på hemsidan. Det är en stor ära för oss att få varit med på den här resan som träningskamrater, och sett alla framsteg på nära håll. Jag har fått se utvecklingen från en hund som varit stel och osäker till en hund som fullkomligen dansar fram under fria följet. Jag har fått se utvecklingen från två viljor som stretat åt olika håll till ett fantastiskt team som kämpar tillsammans med glädje. Jag har fått se hur viktigt det är att andas rätt ( start på utandning=inget ljud under ff). Framför allt så har vi haft väldigt kul under våra träningar.

Idag tog time-outen slut och det var dags för come-back på tävlingsplan. En start i lkl 1 skulle ge kvitto på om träningen lyckats. Hade inte möjlighet att närvara på plats, men försäkrat mig om täta sms-rapporter. Tror faktiskt jag var den som var mest nervös. Efter 1:a sms:et: "fullt på platsen", kände jag mig betydligt lugnare. Nu borde det gå vägen, efter det jag sett på genrepet under veckan. Och visst gick det hela vägen. 182,5 p och en andra placering, men idag var poängen av mindre betydelse. Den stora segern var att ni fungerade som det sammansvetsade team ni är, och nu kan ni börja blicka framåt igen. Nu ser vi fram emot vårens spårtävlingar och uppflyttningen till elit-klass som ni så väl förtjänar.

Varför skriver jag det här då? Jo, dels därför att jag gläds så för mina kamrater men framför allt för att man aldrig ska ge upp med träningen när det känns som mörkast ( jag vet, jag är där väldigt ofta). Idogt kämpande och välplanerad träning ger resultat till sist ( eller hur, Pia ?), och man ska aldrig ge upp, hur tungt det än går. Lösningen finns bakom hörnet, eller nästa hörn.

En olycka kommer sällan ensam, sägs det, och den senaste dryga veckan har varit minst sagt turbulent och innehållsrik.

Allt började förra lördagen då vi var på "Hard Rock Café Dingtuna". Sammanfattast bäst med "åh vilket party". Många celebra gäster var där, såsom Elvis Presley, Ozzy Osbourne, Tina Turner, Meatloaf och c:a 160 pers. till. Rockstämningen var på topp, dock var Hasse lite obekväm med kajalen runt ögonen, men läderarmbanden trivdes han i. Tack tjejer för att ni orkar fixa dessa fester år efter år, ni är så duktiga på att hitta på olika teman. Synd bara att det krockade med klubbfesten på Västerås BK, men man kan ju inte vara på allt.

På hemvägen från festen möter vi en ambulans med blåljus. I den låg min pappa som råkat ut för en fallolycka under kvällen, han hade ramlat handlöst ner för hela källartrappen. Hade ju inga telefoner med oss, så vi hann gå till sängs innan vi vaknade av telefonen . Det blev långa, nervösa timmar innan man kunde konstatera att han klarat sig med en blödning i hjärnan ( som kan ha utlöst fallet), några frakturer och ordentligt blåslagen. Pappa är ju fortfarande "ung", och nu har vi verkligen fått känna på hur mycket nytta han gör, både som fantastisk hundvakt och som chaufför. Man saknar inte kon..........Ett stort tack till alla ungdomar som hjälpt till med att sköta ( och vakta) pappas hus. Och Laila, tack för att du finns.

I tisdags tog jag mig i kragen och åkte ut till klubben för lydnadsträning. Lexus behöver ju sitt, även om matte har fullt upp. Vi var några tappra som kämpade på. Lexus gick verkligen bra, och pricken över i:t blev två absolut tysta apporteringar. Han känns så harmonisk nu, hoppas  det får fortsätta så.

Natten till onsdagen tillstötte det komplikationer med pappa, dock löste det sig under onsdagen. I torsdags var det dags att lämna in bilen på verkstaden för "operation". Hasse har förgäves försökt få till ett dieselläckage, men fick nu krypa till korset och lämna in bilen. Hann bara lämna in den där innan det var dags för nästa haveri, nu på lastbilen.( Båda bilarna på samma verkstad). Inga resevdelar i stan, det var bara att kasta sig iväg till Stockholm och hämta delar, dessutom på olika ställen i "stan". Det var den dagen. Samma dag blev vår kära vän sjuk, och akutopererad i magen under 10 timmar. Livet är skört ibland, men du ska krya på dig,

Fredag: nu började jag komma ikapp med allt. Dock hade jag en mentalkonferens på söndagen som måste förberedas, och här fick jag mycket god hjälp av kära klubbkamrater som hjälpte till att bygga MT-banan. Än en gång; tusen tack!. När jag ändå var ute på klubben så passade jag på att träna lite. Lexus var naturligtvis ivrig då han inte fått gjort så mycket under veckan, men ändå sansad och på. Körde även Ellie, och där vet jag inte vad som hänt. Kan man få 10,5 på linförigheten så hade hon fått det om det varit tävling. Det är verkligen skillnad på att köra dessa hundar. Ellie är så totalt fokuserad på uppgiften, medans Lexus även ska ha koll på allt som händer runt omkring. Ellie fick köra några apporteringar också, och lika bra som förra gången. Full fart ut, ett litet "greppskall" och sen full fart tillbaka. Hon blir bara mer på med åldern, den damen. Fredag kväll var vi bortbjudna på middag, tack för det.

Lördagen ägnades mest åt matlagning och förberedelser inför söndagens konferens. En konferens som blev väldigt lyckad. Ann Englund från Mora höll i det hela på ett mycket bra sätt, och tillsammans med intresserade och frågvisa deltagare fick vi en mycket givande dag tillsammans. Synd bara att vi blev så få. Nu kommer det i alla fall inte att vara några "beskrivareffekter" på MH i Västmanland framöver, eller hur? Gissa om jag var trött när jag åkte hem, men syster yster fyllde år, så det blev att stanna till där på lite kaffe och tårta.

Jaha, i morse var det måndagsmorron igen, och den tjocka dimman gjorde ju inte det hela bättre. Bara att lägga i växeln och dra ut på E-18. Hade lite bråttom hem, då bilen skulle besiktas på eftermiddagen. Fick en liten anmärkning på bromsarna så klart, men det får "serviceteamet" fixa när han kommer hem från jobbet i Norge. Har hotat med karantän eftersom Norge är så drabbat av svininfluensan.

Dags att skriva några rader, innan jag glömt bort vad som hänt den senaste tiden.

Lexus tillfrisknande går framåt. Kladdet i ögonen är nästan helt borta, inga kräkningar den senaste tiden, mycket god aptit och framför allt jättepigg. En riktig liten odåga börjar han bli igen, men det tar vi så gärna. Har ändå kommit överens med veterinären om att fortsätta medicinera ett par veckor till, eftersom han hade en period då han mådde dåligt och inte kunde behålla medicinen ordentligt. Hjälp mig nu att hålla tummarna för att han blir helt återställd, även om det kommer att ta tid.

I söndags var jag på MH och beskrev 5 mycket trevliga Curly´s och en lika trevlig Cocker. En väldigt trevlig dag på Heby BK, men oj vad fort det blev mörkt i skogen. 6 hundar var absolut max vad man hann med.

När det gäller träningen av Lexus så försöker vi köra lite varje dag. I måndags kväll körde jag lite vid lastbilsgaraget, och det blev en superträning. Lexus var så på, men absolut inget stress och inget ljud. Han gick verkligen kanonbra, skönt att det finns såna dagar. Toppen att ha garage-går`n att köra på nu när det är mörkt större delen av dygnet. Det blir ett pass där i kväll också. Synd bara att "folk" har ställt både båtar och annat skräp där, det tar ju lite av markytan.

I tisdags så var vi några "daglediga" som samlades för sökträning. Ledig och ledig, men pappersarbete gör sig bäst när det är mörkt ute, det gäller att passa på nu när det är så korta dagar. Vi var 4 ekipage som körde, och ( som vanligt) så gick det väldigt bra för samtliga. Några små korrigeringar här och där som funkade bra, det gäller ju att komma vidare i träningen. Lexus var betydligt lugnare den här gången, och riktigt fokuserad från första början. Skallet var i det närmaste perfekt, och han jobbade så bra även om det var lite svårt med vissa legor. Vi försöker bli bättre på att träna på svåra legor, har slarvat lite där på sistone. Träning ska ju vara svårare än tävling. Nå`t som inte Lexus gör avkall på är kattmaten på sista figgen samt glada tanter på stigen som har mycket gott i händerna efter utfört arbete. Inga skador den här gången, varken på två- eller fyrbenta. Skönt! Ellie fick också vara med i skogen, och för hennes del så är det fikat som är viktigast.

I går blev det lite sämre med träning, jobbade långdag och sen direkt till klubben för ordförande-träff med distriktet. En mycket trevlig sammankomst men gott tilltugg. Det känns som om distriktet är på gång nu, och det är så kul med alla idéer om framtiden.

Fick sota för bristen på hundtid igår, i morse hade jag två fullkomligt galna hundar på promenaden. Ellie är nästan den som är värst. Hon blir bara busigare med åren, och sliter och drar i allt hon kommer åt ( inkl både sin matte och sin son). Får köra lite lydnad med henne också i kväll, det är nog delvis det som håller henne så pigg. Lite stel bak märker man att hon är, framför allt när det är blött och kallt ute, men annars så är det full fart på henne.

Ja, då har första snön kommit för i år. Det snöade ymnigt när jag körde hem i går kväll, E-18 var helt vit och att köra på helljus var inte att tänka på. Skönt att vinterdäcken sitter på på alla bilar.

Den som myntat uttrycket att skyddet är hundsportens Formel 1 har nog aldrig varit med på en riktig sökträning.

Ja, igår var det så äntligen dags för efterlängtad sökträning. Lexus har jag medvetet vilat pga sjukdomen, men även för övriga i sökgänget så var det länge sen. Vi har även berikats med flera nya ekipage i gruppen. Kul! Välkomna till galenskapen  (fast vi har väldigt roligt tillsammans). Den här gången var vi hela 9 ekipage som skulle hinnas med innan det blev mörkt, dessutom var det ju 1:a dan med vintertid. Nåväl, med lite disciplin så hann alla köra. För hundarna blev det väldigt bra, då den som skulle köra nästa hund värmde upp sin hund under ekipaget före, dessutom fick man ordentlig tid att varva ner sin hund.

Lexus gick ut som nr 2, och det var nog tur, för längre kunde han nog inte vänta. Han var fruktansvärt överladdad, gapade värre än vanligt och ville bara ut i rutan. Det märktes på de första figgarna att han ville lite för mycket och tänkte desto mindre, men redan på tredje figgen så var han inne i sitt vanliga jag, dvs metodiskt näsarbete och riktigt bra skall. Det blev även några tomskick, både planerade och icke-planerade, vilket han gjorde mycket bra. Tror att Lexus var den som var mest nöjd med dagens övning, speciellt när han fått kattmaten och godiset av alla "tanterna" på stigen.

Efter att jag varvat ner honom ordentligt så var det dags för mej att börja arbeta som figge. Det är så roligt att figga, speciellt när hundarna ligger på lite olika nivå i utbildningen. Det här med att klura och lura för att få bästa resultat är alltid lika spännande. Tyvärr så lyckades jag fastna med det högra långfingret i öglan på en kamprulle när jag skulle lek-belöna en av våra unghanar. Kände hur det small till när han drog till, men tänkte inte så mycket mer på det. Huvudsaken att det blir bra för våra hundar, vi figuranter klarar oss alltid. Det flöt på jättebra med alla hundar, och alla var så duktiga. Tyvärr så blev det lite blodvite,  när en av figgarna lyckades fastna med fingrarna emellan en överkäke och en underkäke. Handskar rekommenderas i den här branschen.

Till slut så var det äntligen dags för efterlängtat och välförtjänt fika, det bästa på hela dagen ( nejdå, det är så roligt att köra hund). Vi fick även fram lite bandage till vår blödande figurant, hoppas det inte blev alltför skadat. Nu kände jag hur mitt skadade finger började svälla, och det började göra lite ont. När jag kom hem så var fingret riktigt svullet och började skifta i en nyans av rött och lila. Hasse fick verkligen vatten på sin kvarn, sa nåt om "gamla kärringar" osv. När det var dags att krypa i säng så gjorde det riktigt ont, nu pulserade det riktigt i fingret, och det lilafärgade började bli mörkblått. Inte mycket sömn i natt, trots att jag försökte ligga med handen högt. Blev tvungen att åka till läkaren idag, och nu sitter man här med ett spretande, bandagerat långfinger som är dubbelt så tjockt som de andra fingrarna och försöker köra "pekfingervalsen". Nåja, det går väl snart över och då är man fit for fight för sökskogen igen, dock kommer jag att ta med förbandslådan nästa gång. Vi är ju så duktiga på att plocka med oss till hundarna, men glömmer oss själva. Största problemet nu är att få ner fingret i godisfickan när man ska träna lydnad. Får ta fram godispåsen med stor öppning och hänga på magen. Läkaren ville sjukskriva mej för att jag skulle vila fingret några dar, men jag har ju vilat idag, i morrn måste vi jobba. Det går nog bra att köra, men lite pillrigare när man ska banda godset, och hålle en penna går inte alls. Fruktansvärt högerhänt är jag också.

Så, hundsportens Formel 1, det är väl i alla fall söket, åtminstone är det full fart på hundarna och absolut inte ofarligt för figuranterna. Men kul är det.

Vi kör på med träningen. Lexus är  pigg och vill hur mycket som helst. Kör ett litet lydnadspass så gott som varje dag, och det funkar bra att gå in och peta i detaljer, utan att han börjar låta. Dock har vi kanske petat lite för mycket. När jag körde kryp i onsdags så ställde han sig helt plötsligt upp, precis som om han inte visste vad han skulle göra. Nåja, bara att backa bandet, det kanske har gått lite för fort på sistone.

Igår hade jag en ledig em, och vad passar då bättre än hundträning. Med träningskamrater på genomresa så passade vi på att träffas på Hallsta BK för några timmars träning. Lexus gick väldigt bra, men när jag körde LF med kommendering så stannade han helt plötsligt upp i en högersväng, precis som om han inte visste vad han höll på med. Han kom snabbt tillbaka och sen gick han hur bra som helst. Övertränad? Hade även lite problem vid uthoppet, och här har jag tränat intensivt på att han ska ut långt så det tiltade kanske lite i den lilla collie-hjärnan.

Platsliggningen gick mycket bra, även om våra gossar inte låtsas om den andras existens. De är så härliga, tydligen så har de insett att de är väldigt jämnbördiga, och i stället för att ta någon diskussion så låtsas de helt enkelt inte om att den andre finns. Det går bra att nosa och pinka på samma fläck, men dom gör det utan att se varandra.

(Bilderna från en tidigare träning. Fotograf Erica Svensson)

Ellie fick även hon vara med och köra lite, och den här gången bildade vi en "träningsgrupp" för barn och pensionärer. Gissa om hon försökte imponera på lammköttet. Ett gudomligt snygg LF/FF fick hon till, och när hon skulle apportera så gick hon ut som en tok, tog apporten i farten med ett kampskall ( har aldrig hört det från henne förut) och kom in med mycket bra fart. Undrar om hon kan lära Lexus hur man ska göra. Dock blir den inget av med tanken på tävling för henne. Hon visade klart att det här med hopp, det har hon slutat med. Men kan hon få vara med och träna lite på skoj så tycker hon det är underbart kul.

Som avslutning så skulle vi göra ett nytt försök att fota Lexus till Collie-bladet. Mycket kan man säga om den killen, men fotogeniqe ( stavas det så), det är han inte. Maken till svårfotad hund får man leta efter. Nåja, vi har ju nå`n vecka på oss. Ska gå igenom bilderna jag har samlat på mig och se om nån går att använda, annars blir det nytt försök. Tack för all hjälp från en mycket tålmodig fotograf.

På söndag är det dags för mycket efterlängtad sökträning. Det var länge sen nu, men jag har inte velat pressa honom för hårt under sjukskrivningen. Lexus ger ju verkligen järnet i sökskogen, och då är det väldigt lätt att glömma bort att han inte är frisk än. Vi hoppas på tur med vädret.

Förra veckan hade vi en underbar träningsvecka. Lexus var så lugn och harmonisk och kändes helt underbar. Körde lydnadspass måndag - fredag och det gick väldigt bra. Lugna, jämna kryp utan en tendens till startskall, mycket bra och tysta apporteringar och i övrigt mycket koncentrerad och fokuserad. Kunde även gå in och korrigera småfel utan en tendens till ljud. Eftersom jag var träningsledare så var vi på klubben både tisdag och torsdag och han var så lugn och sansad mellan övningarna. Är det så här det känns när han mår bra? Hur länge har han då varit sjuk?

I helgen hade vi lite andra övningar så Lexus fick välförtjänt vila på sofflocket. Bl.a. så var vi bjudna på dop i lördags, som även visade sig vara bröllop. Kul med överraskningar. På kvällen var vi bjudna på annat kalas, som hade ordnats av våra f.d. grannar och deras husvagnsgäng. Jättekul fest! Gissa om Hasse blev glad när han mitt ibland allt husvagnsfolk träffade en annan Hasse som även han var båtfreak. Söndagen ägnades åt styrelsemöte i våran stugförening, sen var det en del att göra på tomten inför vintern.

Lexus har kräkts några gånger under helgen och även haft lite besvär med magen. Troligtvis så är det biverkning av medicinen, men naturligtvis så påverkar det honom. Måndagens träning blev inte så bra. Helt plötsligt så var startskallet tillbaka vid krypet ( ont i magen?), han var även lite stressad vid apporteringen men i övrigt gick det bra. Körde även lite uppletande i vår hage, och det gick jättebra trots störning i form av både harar och rådjur. Han har varit lite seg i uppletandet ett tag, men nu var det full fart igen. Igår var det träning på klubben, och nu var det total katastrof . Slarv och nonchalans på apporteringen, släppte t.o.m. apportbocken före avlämnandet. Ljud på krypet, gick visserligen över när jag tog tillbaka honom, men han kröp även lite ryckigt och stressigt. I ärlighetens namn så gick flera moment väldigt bra, men det är ju det som gick fel som man funderar på på hemvägen. I morse så var det ett kladdigt öga igen, så tydligen så är det infektionen som påverkar så starkt. Nu får han vila idag. Det är så lätt att glömma att han inte är frisk och dessutom står på medicin.

Ja, då var årets älgjakt igång. Går ju alltid våra promenader i skogen, och enligt jägarna häromkring så kan vi fortsätta med det även under jakten, de vill att allt ska vara som vanligt. Eftersom jag ändå inte vill störa i onödan så kollade jag efter ev. bilar när vi gick upp i skogen i går morse, men såg inga. Helt plötsligt där vi traskade på i skogen så hördes det hundskall och trumpetande. Det var drevet som var på väg emot oss. Eftersom man inte vet om de har nå`n stressad älg framför sig så valde vi att diskret lämna skogen en annan väg, behöver ju inte ta några risker i onödan.

Nehej, plikten kallar.

Har kommit på mig själv under veckan hur lugn jag är när jag tränar, nu när jag vet att det är minst ett halvår till tävling. Höll till och med på att glömma bort min pojk när vi tränade platsliggning. Vi filar på med detaljer och så länge han är pigg så kör vi lite varje dag. Han är fortfarande lite varannandagshund, men det är väl medicinen som påverkar också.

I fredags hade jag en ledig dag, och valet stod emellan fönsterputsning och hundträning, ni vet nog vad det blev. Åkte till Frövi och trevligt träningssällskap, att man dessutom har en träningskamrat som går upp på morgonen och bakar kanelbullar gör ju verkligen resan värt besväret. Den här gången började vi med Ellie, dagen till ära. Får dåligt samvete för att jag gör så lite med henne, hon är jättesugen på träning nu ( eller är det köttbullarna?) och går verkligen bra emellanåt. Har ju inte ställt nå`t krav på henne den senaste tiden, men ibland kommer suget på att pröva tävla henne igen. Speciellt nu när Lexus inte får tävla. Körde Lf, inkallning, apportering och budföring med henne och det gick riktigt bra. Hon var verkligen glad och stolt efteråt, och det höll i sig i flera dar. Lexus fick gå sist den här gången, och vi inledde med Lf, ett moment där han verkligen börjar vara säker nu. Borta är allt "fladder" och han går så fokuserat. Skönt att ett moment verkat fastna. Framförgåendet tränade jag bara själva utgångarna, och där hade han lite svårare åt ett håll, men annars bra. Läggandet gick också riktigt bra, visst kan det gå lite snabbare men jag är ändå nöjd. Apportering körde vi också, och det är ju ett moment som verkligen går upp och ner för oss. Ibland går det jättebra, men alltför ofta blir det ljud eller dåligt tempo. Har börjat köra med godisburken bredvid oss i utgångsläget, och det har funkat jättebra när vi inte haft någon störning. Provade samma metod i Frövi och det gick bra första gången, sen kom det en störning i form av några som kom och gick en bit bort, och genast var vi tillbaks med startskallet. Då bestämde jag mig för att bryta ner det här momentet till ruta ett. Nu när vi har tid på oss så ska vi få det här att fungera säkert och framför allt tyst. Tack för en härlig träningsdag och underbart goda bullar. Fick äran att se perfekt utförd inkallning med ställande, en fröjd för ögat. Det är alltid lika kul när det går bra för ens träningskamrater, och speciellt roligt när de haft stora problem som de med hård träning och bra fantasi fått bukt med. Det tysta, lugna krypet var också helt underbart att se, jag vet hur hårt ni kämpat och nu ser vi verkligen fram emot tävling för er.

Igår tog båtsäsongen definitivt slut för den här gången. Lite tidigare än vi brukar ta upp, men det gäller att passa på när man får hjälp. Först hjälpte vi vår kompis att ta upp sin båt, sen medans han körde hem den så passade vi på att ta en sista tur på fjärden. Jag är väl lite knäpp, men jag tycker det är så härligt att vara ute på sjön på hösten. Det var första gången vi skulle ta upp med trailer så det var lite spännande om allt skulle fungera. Det är ju lite marigt att komma rätt på trailern i vattnet, och dessutom en vind som blåste fram och tillbaka gjorde ju inte det hela lättare.

Sakta med säkert så kom hon på plats.

Äntligen uppe, men det var med nöd och näppe som traktorn orkade få upp den över kanten. Fick ta lite hjälp av en annan traktor. Nu står den i alla fall hemma på garagegår'n, och nu ska det bottemålas och dessutom få ett nytt kapell.

Vi har även fått ta avsked av en kär gammal vän.

Nu får du galoppera fritt på himlens ängar utan att ha ont. Jag är helt övertygad om att hästarna däruppe fått en ny flockledare. Tack för allt!

Ja, då var man tillbaka i verkligheten igen efter några underbara dagar i mysiga L'Estartit i Spanien. Hade helt underbart väder med c:a 28 grader på dagarna och 23 på kvällarna. Havet höll ungefär 23-24 grader, så det var helt badbart. Den största anledningen till att vi åkte nu var att den här sommaren varit allt annat än reumatikervänlig, så jag kände att jag behövde få lite värme i kroppen innan hösten kom. Och visst hjälpte det, redan efter 3 dar så var både smärta och stelhet borta, och än så länge håller det i sig. Trots att vädret det senaste dygnet bjudit på både regn, blåst, åska och frost så var det inga problem att ta sig nerför trappen i morse. Skönt så länge det varar men nu gäller det att ligga i med styrketräningen och behålla formen så länge som möjligt.

Det märktes att det var i slutet på säsongen där nere, för det var ingen större trängsel. Det här är poolen på vårt hotell och jag räknade till som mest 5 personer där samtidigt. Skönt att ta ett dopp när man kom från stranden och skölja av sig det mesta av sand och salt.

Ingen större trängsel på den långa stranden heller. Observera de härliga vågorna och det var dessutom väldigt långgrunt så man kunde gå långt ut och sen ligga där och "surfa" på vågorna.

Väl hemma så var det bara att hämta hundarna, ta en härlig ( och välbehövlig efter all god mat) promenad i skogen och gå i säng. Upp tidigt på söndagsmorgonen och iväg till klubben. Hade en M1-utbildning för instruktörer, och vi fick en mycket trevlig dag tillsammans men många givande diskussioner. Efter det så var det bara att ila iväg till min systerson som fyllde år, så man var snabbt in i ordinarie tempo igen.

Tusen tack för alla värmande och tröstande ord om Lexus. Det hjälper och vi är peppade till tusen på att komma tillbaka till våren. Nu när värsta besvikelsen lagt sig så har vi ändå haft mycket att glädjas åt under året. T.ex exteriörbeskrivningen där han tyckte det var riktigt mysigt att bli hanterad trots att han förmodligen hade ont redan då, även utställningarna vi varit på har han tyckt varit trevliga trots sjukdomen. Känslan då vi tävlade på collie-specialen var också speciell, så känns det att tävla en frisk Lexus. Och vi har ju faktiskt fått några resultat trots att han inte varit kry.

Enligt hundvakten så har han varit pigg hela veckan och ögonen är riktigt torra. Ändå tyckte jag han var lite låg när vi kom hem och tog det lite lugnt med honom. Men igår så kunde jag inte hålla mig, var tvungen att prova lite lydnad på tomten. Och Jeesus, det blev en helt annan hund. Stackarn, han var väl uttråkad, för efteråt så blev han så busig och "mattes hund", släppte mig inte ur sikte på hela kvällen. Idag på morronpromenaden så var det full fart och tokryck mest hela tiden. Nu får vi träna lite lugnt i höst med sikte på tävling i vår.

Jag hade ju hoppats att mitt nästa inlägg på bloggen skulle innehålla trevliga nyheter från tävlingsfronten, men icke.

Igår kom provsvaren, HÖGRE halter av antikroppar mot både Borrelia och Anaplasma är när vi sökte första gången i början på juni. Detta trots en 4 veckors-kur. Han har varit jätte-pigg efter medicineringen, och anledningen till att jag ville kolla upp det en extra gång var endast att det börjat kladda lite i ögonen igen, samt att han varit lite ofokuserad vid två tränings-tillfällen, annars har han varit hur pigg som helst. Ingen feber eller tecken på smärta. Ville bara kolla för säkerhets skull då vi hade några tävlingar inbokade. Nu blir det medicinering hela hösten, och inget tävlande mer det här året. SUPERTRIST! Det har gått så bra med träningen de senaste veckorna, och krypet har funkat jättebra ( så han kan ju inte ha några direkta magsmärtor nu), så nu känns det bara tomt. Nåja, det är bara att bita i det sura äpplet ( och det är verkligen surt nu ), huvudsaken är att han blir bra och att vi får bukt med det här. Med tanke på hur pigg han varit och är så kan jag inte låta bli att tänka på hur många hundar som går omkring och bär på det här utan att visa symtom, det är nog ett stort mörkertal. Märk väl att han endast haft en fästing på sig i år, och den tog vi bort direkt. Jag börjar alltid preparera med Expot redan i mars, och det fungerar utmärkt på mina hundar.

Nåja, nu får vi ta lite semester i stället, och efter det så kan vi nog börja träna lite lydnad så smått. Han blir ju helt stissig om han inte får göra nå`t, och jag med.

Just nu störtregnar det. I och för sig välbehövligt då vi haft en lång tid med vackert väder, men jag måste erkänna att det känns skönt att snart vara på (förhoppningsvis) varmare breddgrader. Synd bara att jag sköt på resan en dag för att kunna tävla på lördag.

Tänk vad många roliga skratt vi får när vi umgås med våra fyrfota vänner. Som alla säkert vet så älskar vi att bada i vår familj, och extra skönt är det nu på höstkanten när vi värmt upp poolen till 30 grader. Det blir både morrondopp och kvällsdopp, som vanligt med hundarna ivrigt vaktande vid kanten. Vi har aldrig låtit hundarna bada i poolen, dels för att inte få revor i poolduken och dels för att kloret inte är speciellt bra för collie-pälsar, dom får bada i sjön i stället. I torsdags så var det väldigt varmt och skönt, med andra ord så var jag allt annat än fräsch när jag kom hem från jobbet och beslöt därför att ta ett dopp innan jag åkte ut till klubben för träning. När jag skulle dyka i från kortsidan så stog Lexus som vanligt på långsidan, beredd att rycka in om något skulle hända. Gissa om jag blev förvånad när jag efter att ha dykt i simmade rätt in i något lurvigt. Jodå, visst var det Lexus som hade dykt i samtidigt som mig. Där simmade han omkring och hade det hur skönt som helst. Tur att det inte var så kallt på kvällen när vi skulle träna, för som alla vet så tar det lite tid för en collie-päls att torka. Vet ej om det var doppet som gjorde det, men han gick i alla fall väldigt bra på träningen. Lugn, sansad och fokuserad.

I fredags kväll blev det ett litet spontant pool-party tillsammans med våra kära grannar. Jättetrevligt! Till saken hör att när vi tävlade sist så vann vi en hundleksak i form av en livboj som dessutom piper. Nog har det väl lekts en del med den, men den har inte tillhört favoritleksakerna, utan mest legat i leksakskorgen. Gissa om det blev stort skratt när vi alla ligger i poolen och njuter och Lexus plötsligt springer i i huset för att komma ut med just livbojen påträdd på nosen, mycket lik en delfin. Med en underbar snärt med nosen så lyckades han kasta i "livbojen" mitt bland oss badande i poolen. Vet inte om han tänkte på sina egna erfarenheter da'n innan, men nog verkade det som han tyckte att vi behövde den. Underbara jycke!

I helgen har det varit full fart i collie-klubbens LO. MT på lördagen och MH på söndagen, båda dagarna på Lindesbergs BK. Glädjande att 4 hundar blev godkända på MT. Stort grattis till er alla! Söndagens MH blev också en mycket trevlig dag. Jag var beskrivare och det är alltid lika roligt att få se så många trevliga, lekfulla, skottfasta colliesar utan kvarstående rädslor. Men jag måste nog få säga att dagens stora överraskning var en litet toy-pudel. En riktig liten tuffing utan kvarstående rädslor och helt skottfast.

Får ju inte glömma att gratulera Agneta och Razzel som varit ute och tävlat elit-lydnad även denna helg. Trots en mycket förarglig nolla på sittande i grupp = 30 poäng borta så lyckas dom samla ihop hela 285,5 poäng! Lägg på 30 poäng och räkna själva. Vilket ekipage!