BRANCIRS

....på ett positivt sätt. Om någon sagt till mig för c:a 5 år sen att jag skulle hålla på att träna hund så gott som dagligen, och ibland flera pass om dan, så skulle den fått ett gapflabb till svar. Då tränades det hund när det blev tid över, och i bästa fall nå`n gång i veckan på klubben. Nu är saker helt annorlunda, och det är (nästan) hundträningen som styr mitt liv. Nåja, jobbet går fortfarande före. Konstigt att man över huvud kunde få nåt resultat då, men det gick det med. Vad är det då som ändrats? För det första; grabbarna är vuxna och ( så gott som ) utflygna. Förr var det deras träningar som stog på tapeten varje vardagskväll, och dessutom matcher och cuper på helgerna. Jag har ändrade arbetstider, inget 7-4-jobb längre, utan varierande arbetstider som jag till en del kan styra själv, dvs. pappersjobb göres bäst när det är mörkt. Långa skift vissa dagar gör andra dagar helt lediga för hundträning. Lexus - denna fantastiska träningsnarkoman till hund. Aldrig att man behövt motivera honom till träning, tvärtom, om han inte fått jobba så är han nästan odräglig, och han är alltid sugen på att träna och göra sitt bästa. Detta trots att han varit sjuk en större del av sitt liv pga en liten ynka fästing. Det är bara på morgnarna som han fördrar att sova framför att träna. Tack Bettan för hinten du gav mig när han var 7 veckor, har aldrig ångrat en sekund att jag behöll honom. Hasse, min underbara sambo som trots att du inte har någon erfarenhet av hundträning ställer upp i vått och torrt och hjälper till med träningen. Och sist men absolut inte minst mina helt underbara träningskamrater som stöttar, kritiserar och ställer upp i vått och torrt. Ni är helt underbara. Ja, med allt detta tillsammans så är det kanske inte så konstigt att julgardinerna fortfarande hänger uppe ( ska fixa det till helgen) och ett och annat dammkorn ligger framme. Har inte tid, jag tränar hund. Hoppas bara att det ska ge resultat på tävling framöver, men gör det inte det så har  vi i alla fall kul under tiden.

I söndags så träffades vi, Kjell och Luna samt Annelie m Yack lite improviserat. Hade bestämt att träffas för att göra nånting, men under rådande vinter så är det inte så lätt att planera vad man ska göra. Lördagskvällen bjöd på -17 grader här, så jag var tveksam till vad det skulle bli, men åkte i alla fall in till stan på söndagsmorgonen. Väl där så hade Annelie redan konstaterat att lydnadsplan, = en parkering, var nyplogad och alldeles för halkig. Skam den som ger sig, vad gör väl en halv meter snö i skogen " -vi kör sök". Måste erkänna att det var lite jobbigt att valla rutan med snö upp till knäna. Någon ( här nämns inga namn) fick lite mycket snökontakt under vallningen.

Söket inleddes med Luna. Här tyckte vi att vi gjort framsteg tidigare med hennes rullmarkeringar, och inledde hennes pass med några markeringsövningar. Men se det skulle vi nog inte gjort. Luna är inte den som man lurar. Tyvärr så blev hon lite konfunderad av detta, och därmed inte på som vanligt i söket. Man är väl inte Hoffe för intet. Nästa gång har vi lärt oss läxan och ev. markeringsövningar tar vi efteråt. Lexus gick som nummer två och vad ska man säga? Jag är supernöjd med hans arbete i den djupa snön. Bra markeringar och trots att figgarna försökte lura oss så gick han direkt på. Var endast vid en fig som jag fick skicka om, men han visade tydligt att han hade något i näsan. Yack avslutade passet med den äran. Kjell och jag försökte lura honom genom att flytta legorna, men icke. Inte en tendens till blindning, och han struntade helt i spåren som blivit i snön. Efter sökövningarna blev det en fika i en värmande (vår-)sol. Tack än en gång för en trevlig träning.

Idag var det dags att bege sig utsocknes för lydnadsträning. Är man begåvad med träningskamrat som har en nyplogad appellplan utanför huset så gäller det att hänga på. Men först var det fotning av Lexus på programmet. Enl. fotografen så blev det över 200 bilder tagna, ser fram emot resultatet ( om inte mail-programmet hänger upp sig). Kul med en riktig kamera. Blev framför allt väldigt imponerad av bildsekvensen på vårt kryp. Nästan som en "tecknad" film. Krypet, ja. Här har jag nog tragglat lite för mycket i kylan, kryptekniken fallerar när man måste hålla upp ett ben pga kylan. Bara att backa bandet och traggla på i korta pass. Det märktes att det var ett tag sen vi körde med TL, jättenyttigt. Dagens stora behållning blev apporteringen. Kul att få visa att han kan. Bad om hjälp med att lägga ut apporten, sen skulle även TL agera fotograf och satte sig en bit ifrån. Lexus ger sig iväg i full galopp ( dessutom tyst), ser fotografen och springer dit, ändrar sig och fortsätter i full galopp mot apporten, tar den med ett litet kampljud och sen i full galopp tillbaka. Ni som vet hur jag kämpat med detta moment förstår min lycka. Gjorde även en apportering till där jag kastade ut, och även den gick mycket bra. Hopp finnes. Nöjd även med övriga moment, men goda träningskamrater hittar alltid småsaker att anmärka på, och tusen tack för det. På träning kostar det ju inga poäng. Det gick mycket bra för övriga hundar, men Ellie är mest nöjd med att få träffa sin stora kärlek, lilla "Lambi". Lilla och lilla förresten, han fyllde ett år förra veckan. Grattis i efterskott!

Det råder valp-yra bland våra vänner. Man blir onekligen lite sugen. Ett stort lycka till till alla era nyförvärv. Det ska bli spännande att följa dom framöver.

Jag antar att det är ett bra tecken att inte hinna med bloggen. Den senaste veckan har i alla fall jag haft så mycket annat roligt att hålla på med.

Vi håller på och tragglar med lydnaden. Daglig dos är det som gäller för att Lexus ska gå bäst. Blir det nå`n dags mellanrum så kommer genast ljud och lite för mycket iver. Använder garagegårn flitigt och har även kört en del på sjön, men nu blir det nog för mycket snö där. Det går verkligen framåt, och det märks att han blir säkrare i momenten, och därmed tystare och lugnare. Ett riktigt topp-träningspass hade vi i fredags här hemma på isen. Hasse var med och det kan ha varit det som gjorde Lexus extra skärpt och hör och häpna, helt tyst under hela passet. Körde igenom hela lägre inkl platsliggning och budföring och han gick verkligen kanonbra.

I helgen blev det ett uppehåll i träningen, men det blev en massa annat kul i stället. På fredagskvällen firade vi pappas särbos 70-årsdag. Det var så roligt för de hade bjudit in alla barn och barnbarn på båda sidorna, tillsammans var vi 23 personer. Att kvällen blev trevlig vittnade klockan om när det blev läggdags närmare två. Tur att man var chaufför, för på lördagsmorgonen var det bara att kliva upp i ottan, packa och fara iväg till Kydingeholm. Det var dags för collieklubbens lokalområdeskonferens. Ett digert program stog på schemat, och det blev många kreativa lösningar för collieklubbens arbete i framtiden. Lite tid till "hopp och lek" blev det naturligtvis också, med väldigt trevlig samvaro på kvällen. Tyvärr så gick klockan väldigt fort, och jag vill inte påstå att jag hoppade ur sängen på morgonen, men det vara bara att bita ihop, äta en god frukost och ta itu med dagens uppgifter. Vid avslutade vid lunch, då var det rätt så skönt att åka hemåt.

Nu var det dags att ta itu med missad träning. Körde ett kort pass söndag kväll, men måste erkänna att jag var lite för trött för att vara riktigt inspirerad. Däremot fick vi till ett mycket bra pass i måndags. Visst var det lite ljud och iver, men det dämpades snabbt och han var väldigt koncentrerad. Igår skulle jag köra lite efter jobbet, men fick slänga in handuken efter en kvart. Gud så kallt det blev, var alldeles stelfrusen om händerna. Nåja, det lilla som blev var helt ok. Han gjorde ett kanonkryp, men då var jag ju naturligtvis tvungen att prova en gång till ( att man aldrig lär sig), och då blev det lite stressigt, dock helt tyst. Även apporteringen var i stort sett helt tyst, så än finns det hopp.

Nu får vi hoppas att det inte blir alltför kallt till helgen, så vi kan komma ut i sökskogen.

Ja, vi ligger i. I torsdags körde jag igenom Lexus vid garaget igen. Nu gick han ännu bättre än föregående pass. Körde hela lägrelydnaden plus några fler moment och var mycket nöjd. Nu var han lugn och fokuserad och därmed mindre ljud. I fredags blev det endast fokus på kryp och apportering här hemma. Krypet börjar se riktigt bra ut och när det gäller apporteringen så blev det endast en övning, då Lexus galopperade ut i full fart och tog apportbocken tyst och därefter full fart tillbaka. Någon klok person har sagt att varför göra om något som inte kan bli bättre, så det rådet lydde jag.

I lördags så var det äntligen dags för sökträning. Det kalla vädret som varit har inte direkt lockat till varken ligga under en gran och filosofera eller att lämna hundarna i kalla bilar, men i lördags var temperaturen alldeles behaglig ( kanske i varmaste laget för figgarna som skulle springa i snön). Vi var sju ekipage och Lexus startade sist. Egentligen är det väldigt bra för hundarna när vi är så många, för man får gott om tid både till att värma upp och varva ner. När det blev våran tur så hade jag bett mina kära kamrater att försöka lura oss och lägga sig där jag inte visste var. Måste ju stämma av om jag kan lita på min hund och framför allt läsa av honom. Kamraterna gnuggade händerna av glädje, de älskar att klura till det. Var lite rädd att han skulle gå till de legor de andra hundarna kört på, men det var inga problem med det. Lexus gick inte att lura, däremot ställde jag till det. De hade lagt en dold figge i bak-kant, och inte trodde väl jag att de kunde vara så elaka att de la en figge till på ungefär samma ställe, fast den här gången alldeles nära stigen. Lexus ville ut där, men jag min klant ville längre fram i rutan. Till slut fick jag tillsägelse att lita på min hund, och mycket riktigt så låg det en figge bara c:a 2 meter från stigen. Duktig hund och fy på sig, matten. Totalt fick han 5 figgar i hela rutan och jag var mycket nöjd efteråt. Trots många tomskick och mycket spring i snön så kämpade han så bra, och glädjen när han hittade sista figgen med kattmaten var stor. Markeringarna var mycket bra och han jobbar så lugnt och metodiskt men ändå med fart. Efter det obligatoriska fikat och hundsnacket så var det en del som ändå inte var nöjda för dagen, så vi åkte till en närliggande parkering där vi körde flyingövningar med en hund samt budföring med de övriga. Här tjuvade Lexus första gången, men sen gick det jättebra, precis som för övriga hundar. Det hade börjat skymma innan vi mycket nöjda med dagen satte oss i bilen för hemfärd. Tack alla för ännu en mycket trevlig och givande dag.

Nu var det inte hem och lägga sig på soffan, utan bara att förbereda söndagens övningar. Äntligen skulle det bli skidåkning. Det var jag och Jimmie och hans kompis som klev upp i ottan på söndagsmorgonen och åkte iväg till Romme. Nu skulle skidorna få bekänna färg. Det har sina sidor att som medelålders, halvsjuk tant åka tillsammans med två yngre män, man vill ju inte vara sist ner. Måste erkänna att jag var lite nöjd när liftarna stängde klockan 3. Vi hade en underbart härlig dag, och helt utan incidenter. Nåja, Jimmie hade väl lite snökontakt efter ett hopp i fun-park, men det är sånt man får räkna med när man ligger och kör på gränsen. Skidorna levde mer än väl upp till vad som utlovats, och Jimmie var nöjd med sina också. Måste erkänna att jag är lite glad att det är kontorsarbete idag, för nu börjar cortisonet gå ur kroppen, och man börjar känna av både det ena och det andra. Men vad gör väl det när man haft så kul.

En som också hade kul var Lexus i morse. Trots att det var full fart med husse igår, så var inte hans matte hemma på hela dagen. Vi gick igenom alla leksakerna i korgen medan jag åt frukost, och när jag sen gjorde mig i ordning för morronpromenad så satt han och sjöng för mig, mycket glad över att allt var som vanligt igen och att få sin mattes uppmärksamhet. Ska gå igenom pappershögen här under dagen, sen får det bli lite lydnadsträning framåt kvällen. Gräsänka hela veckan, då är det tur att man har hundarna som sällskap och tidsfördriv.

Efter två veckors sträng kyla så var det helt plötsligt "bara" -10 i går kväll. Rena värmeböljan! Vi har ju trots kylan varit duktiga och tränat nästan varje dag, men det har ju bara blivit nåt moment i taget i samband med promenaderna, och max 10 min per gång. Vi har även tragglat lite inomhus med kryp och stegförflyttningar och annat som man kan köra på hallgolvet. Men igår kväll var det dags för ett riktigt pass vid garaget. Eftersom Ellie löper så är Lexus liiiite stissig, och dessutom så var det så länge sen vi körde ett riktigt träningspass, så jag köpte att han var lite för mycket på och lät en del, och körde med uttröttningsmetoden.

Vi började med linförigheten, ett moment som vi inte kört på länge, vilket märktes i början. Efter en stunds tragglande och även en liten begäran om skärpning så gick han till slut för en "9,5:a". Framförgåendet har blivit mycket bättre sen jag lärde mig att gå i rätt tempo, har även fått lite annat tips som gör han han går i det närmaste helt rakt. Tack för hjälpen. Fria följet var det inte mycket att säga om igår, skärpt och fokuserad. Inkallningen var som vanligt väldigt bra, det momentet har vi verkligen lyckats med, men det kan ju vara bra att stämma av att det sitter kvar. Läggande under gång; här var han lite seg första gången, men peppade lite och sen la han sig jättebra flera gånger. När det gäller apporteringen så kör vi med utnötning, första gångerna var det skall på väg ut men bra tempo. Körde flera gånger och utan att han tappade intensiteten så minskade ljudet. Nöjde mig när det endast kom ett litet kampljud vid gripandet. Krypet har verkligen blivit mycket bättre. Igår kröp han låg och lugnt i bra tempo, och även vänstersvängarna gick bra. Här har jag ändrat lite på belöningsformen och det verkar ha gett resultat. Ljudgivningen är konstigt nog ett moment som har varit lätt att lära in. Nog för att man kan tycka att Lexus inte borde ha något problem med att skälla, men det gäller ju att vara tyst på kommando också. Men det har han greppat och håller nu nästan ut skallet hela tiden, och är helt tyst under den tysta delen. Avslutade med fjärrdirigering, och den börjar fungera riktigt bra. Ingen tendens att ta sig framåt utom lite grann från sitt till stå, men det får vi fila mer på. Körde inget hopp med tanke på halkrisken. Gissa om det var två nöjda individer som åkte hem.

Apropå kylan som varit; Det första vi gjorde när vi flyttade hit permanent var att riva den gamla öppna spisen och sätta in en täljstenskamin med fläkt. Nu när det varit så kallt har Hasse haft fullt upp med att hjälpa andra med värmen, men här hemma har vi eldat i vår kamin och haft det så varmt och gott. Dock märkte vi efter nyår att det var lite kallt i badrummet ( det enda rummet på nedervåningen som har stängd dörr), men det har vi skyllt på arbetet med källaren och att är oisolerat under. Lite ironi i att grannar har suttit hemma hos oss och värmt sig, för i lördags eftermiddag när Hasse skulle kolla vår golvvärme så upptäckte han att den var kall. Elpatronen hade lagt av, och med tanke på hur länge det varit kallt i badrummet så har vi alltså varit utan golvvärme under den här kalla perioden och enbart värmt upp huset med kaminen, utan att ha märkt något. Visserligen så har det inte blivit sådär olidligt varmt när vi eldat, men vem tänker på det när det är så kallt ute. Snacka om bra investering. Som tur är så har jag en händig karl dessutom med mycket saker i "boa", bl.a. en ny elpatron, så några timmar senare så var det varmt i badrummet igen. I måndags så märktes det att allt fungerade igen. Hade styrelsemöte för collieklubbens LO här, och det blev så varmt att vi fick öppna dörren. Ändå ett angenämt bekymmer.

Nu hoppas vi att "värmeböljan" håller i sig, så det kan bli lite sök till helgen.

Kylan håller i sig, dock är det lite varmare än de -30 vi hade häromdan. Just nu har vi -18, och det räcker till. Ingen sökträning den här helgen heller. Det blir inga långa lydnadspass, men i stället så försöker vi köra något moment efter varje promenad, då både hund och förare är uppvärmda. Krypet har gått riktigt bra de senaste dagarna, däremot så ställde jag till det med apporteringen ( igen). Borde ha lärt mig vid det här laget att det inte går att dra upp Lexus på apporten genom bus, resultatet blir skall, men å andra sidan så har tempot blivit bättre så jag kanske ska köra med uttröttningsmetoden. Läggande under gång är färskvara när det gäller Lexus, om vi inte kört det på ett tag så blir han seg. Det här med micropass passar honom alldeles utmärkt, då får han ju träna varje gång vi går ut.

Annars så är inte hundarna störda alls av kylan, tvärtom så verkar de älska den. Ellie är nog född polarhund för hon vill inte vara inne alls. Apropå kyla; hur kan man låta sin mor på 83 år bo i ett litet dragigt hus med trasig vedpanna. När grannarna kom till undsättning när det var närmare -30 ute, så hade hon som varmast +3 grader inne.  Visserligen kan man väl diskutera om man ska bo så vid den åldern, men så länge man är klar i knoppen så måste man få bestämma själv var man ska bo. Nu är i alla fall pannan fixad, tack vare snälla grannar (ni må tro att jag kollar varje dag att det ryker i hennes skorsten), men till hennes barn kan jag bara säga; "skämmes, tamejfan"! Vi ska nog inte klaga så mycket på kylan ändå, mina vänner i norr har det mycket värre, ner mot -40. Burr! Och visst börjar det bli ljusare ute, nu kan det bara bli bättre. Snart är vi ute och spårar igen.

Trodde nästan ett tag att det var dags för ett återfall för Lexus. Han kräktes 2 gånger och ville inte äta en dag. Han bara tänka tanken på återfall innan han vräkte i sig maten, och nu är allt som vanligt igen. Peppar, peppar. Det var kanske lite för mycket julskinka och andra godsaker.

De nya skidorna har jag inte provat än pga kylan, men nu utlovas det ju lite mildare väder till veckan så då kanske det är dags. Jimmie investerade också i ny utrustning, så nu är vi två som är sugna på att prova grejorna. Det blir nog Arboga nån kväll till veckan, en alldeles utmärkt teknikbacke på nära håll, när man bara vill testa grejorna.

1:a arbetsdagen på 1½ vecka, och gud vad trögt det går. Inte blir det bättre av att avstämningar m.m. inför bokslutet ska göras. Tar en liten bloggpaus så får vi se om det går lättare sen.

Nyårsafton blev en mycket lyckad tillställning. Alltid lite nervöst när man tussar ihop folk som inte känner varandra, och dessutom från så skilda ställen som Kansas City, Nashville, Rytterne och Uttersberg, men oj så trevligt vi hade det. Personkemin stämde till 110 %, och vi hade en mycket lyckad dag och kväll tillsammans. Inte blev det något fiske, men korvgrillning på stranden blev det till lunch. Sen fortsatte vi hemma hos oss och sång och skratt fyllde kvällen. Underbart att se hur kul Ellie tycker att det är med fullt hus hemma, hon verkligen njuter av att ha fest, medans Lexus mest har fullt upp med att leta matrester under bordet. Men han tycker det är kul han också. När tolvslaget närmade sig så var det dags att tända facklor och lyktor och bege sig till den gemensamma stranden för raketer och champagne. Lillpojken hade somnat så Beth stannade hemma med honom och hundarna, och enligt henne så sov både barn och hundar lugnt under tolvslaget. Tänk vad fort två veckor går. I morron åker dom hem igen. Snyft! Men nu har vi lovat att nästa gång vi ses så blir det hemma hos dom, så nu är det bara att börja spara pengar.

Lite ( med betoning på lite) hundträning har det blivit, mest korta pass här hemma på vägen. Igår fick vi trevligt främmande av Kjell och Luna. Först tog vi en promenad i skogen, sen körde vi lydnad på isen. Tjock is och lite pudersnö gav ett perfetkt underlag. Håller vädret i sig så har vi en liten apell-plan som är 5 km lång och 500 m bred. Vi behövde inte trängas. Dock var det lite blåsigt och kallt, så det blev inget långt pass, men det som blev blev väldigt bra. Lexus var först lite konfunderad, bryggan och stranden är enligt mina hundar världens roligaste lekplats både sommar och vinter, och nu krävdes det plötsligt allvar. Men han blev fort med på noterna och gick riktigt bra. Den orörda snön gjorde att man verkligen kunde kolla hur man går, och för den som undrar; helt om marsch gick i precis samma fotspår och vinklarna var i det närmaste 90 grader. Tack för visiten, Kjell. Det får ni gärna göra om.

Sökträning har det blivit lite dåligt med pga kylan, men vi hoppas på bättring. Visserligen bryr sig inte hundarna om att det är kallt men det känns inte bra att första köra ett hårt sökpass och sen kanske ligga i en kall bil flera timmar efteråt. Vi filar på lydnaden så länge. Får Lexus hålla sig frisk så börjar nedräkningen till tävling snart.

I går kväll var vi på bio tillsammans med pappa och hans särbo. När pappa skulle tänka efter när han var på bio sist så kom vi på att det var Dunderklumpen och jag var nog c:a 7 år. Han är snäll min pappa, för han sa att det var 25 år sen. Tack för det. Före filmen så blev vi bjudna på restaurang, mycket gott. Vi såg Göta Kanal, och ja, visst är det banalt men man får i alla fall skratta lite.

Nehej, bokslut var det. Och sen ska jag i väg och köra en sväng, men jag hoppas hinna ett litet lydnadspass först.

Tänk att det blir likadant varenda år. Stressar som en liten iller innan jul och sen är det bara över ( allt utom resterna i kylskåpet). Nåja, vi har haft det väldigt bra i jul. Julaftonen tillbringade vi hos min syster tillsammans med pappa och alla barn och ungdomar, 12 st och 6 hundar som skulle samsas om klappar och mat. Allt gick bra och jag tror alla var nöjda med vad tomten kom med. På juldagen hade vi släkten här på glögg och kaffe, kul att bara träffas lite enkelt. På annandagen gjorde vi nåt som vi aldrig brukar göra; kastade oss ut i mellandagsrean direkt vid starten. Hade sett ett par skidor som var kraftigt nedsänkta, och lyckades på tag på ett par i min längd, så det var bara att slå till. Egentligen fullkomligt vansinnigt, men man måste få vara lite tokig ibland. Gjorde även ett fynd på en ny TV till sovrummet, så nu ser man att läsa texten på filmerna.

Så blev det äntligen vardag ( eller söndag) och Hasse fick återgå till sitt pannrum. Eftersom han är ledig den här veckan så var det lika bra att sätta fart, så kanske det blir klart snart. Själv var jag ute och körde ett micropass lydnad, nåt som verkligen uppskattades av Lexus efter flera dar`s latande. I går så var det lite plusgrader, och eftersom de varnat för sträng kyla så passade jag på att köra upp lite skoterspår i skogen och på ängarna. Super att gå i nu när det frusit på. Fick även ett SMS igår om att det var dags att masa sig ur soffan och åka till stan och träna hund. Tack Pia för att du sparkar igång oss, det behövs. Vi hade bestämt träff på en parkering i stan, och som av en ren händelse så fick Agneta samma idé. Kul! Alltid roligare att vara fler, och sen är det ju det sociala också. Trots en för Lexus helt ny plan, och störning i form av trafik, gående m.m. så lyckades han hålla ihop väldigt bra, det vara bara vid apporteringen som han blev lite för ivrig och då kommer ljudet. Han känns fortfarande väldigt bra, ingen tendens till stress och framför allt inget kladd i ögonen. Aptiten går inte heller att säga något om. En månad utan medicin nu. Däremot så har han blivit väldigt tråkig i pälsen, men det är nog sviter av medicinen. Vi håller fortfarande tummarna och ropar inte hej än.

Ja, nu närmar sig nästa högtid, årets sista dag. I år blir det storkalas här, jag tror vi blir sexton personer. Hasses barndomskompis med familj är på besök från USA och tillsammans med andra goda vänner från både Rytterne och "over there" så hoppas jag vi får en trevlig nyårsafton.Om vädret tillåter så kommer vi att börja dagen vid lunch med grillning och lite glögg nere på stranden. Någon föreslog pimpeltävling, men det blir väl som vanligt; "ingen vann". Sen ska vi laga maten ihop på kvällen, det brukar vara trevligt. Strax före tolvslaget så är det dags att samla ihop facklor, bubbel m.m. och bege sig ner på stranden för gemensamt fyrverkeri, en tradition som vi började med när vi flyttade ut hit. Även om mina hundar inte bryr sig, så är det så skönt att inte behöva utsätta dom för skjutande hit och dit.  Nu samlas alla för skjutandet på stranden och hundarna kan ligga i lugn och ro hemma.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

.....var hela världen vit. Ja, i år blev det verkligen som i visan. Från lera och regn till vinter och snö på en natt. Och vilken vinter sen. Inga leriga hundar och inget grus i sängen på flera dar. Hundarna tycker det är jättehärligt med snön och vill inte vara inne. Dom busar på och plöjer fram i ( under) snön, och fast termometern stog på -18 i morse så ska dom ligga ute. Lite jobbigt är det dock under promenaderna, det är ju några decimeter snö att trampa upp, och dessutom så är det väldigt mycket uppför till våran skog, så grannarna tittar lite underligt på en när man kommer tillbaka från skogen med uppknäppt jacka och inga vantar i kylan. Det är ett smärre fyspass att ta sig runt vår skogsrunda, men motion är ju alltid nyttigt. 

Mycket jobb den här veckan och lite för lite hundträning, men några pass har vi hunnit med. Återigen så är det skönt att ha garagegår`n att träna på, i stället för att pulsa runt i snön. Lexus har verkligen varit på G under veckan, och när jag körde i torsdags så var han explosiv, men ändå så lyckades han hålla ihop bra. Ropar fortfarande inte hej, vet ju hur bra han kändes i somras, innan han blev sjuk igen.

Julen närmar sig med stormsteg, och igår så började även jag förbereda mig. Köpte nästan alla julklappar på 3 timmar, duktigt va. Nu ska det bara bakas lite och lagas lite mat, sen blir det till att pynta och försöka göra lite julfint. Det börjar bli hopp om jul även hemma hos oss. I morron ska vi hugga granen, har redan sett ut en fin så jag hoppas den finns kvar.

Det är så vackert ute med rimfrost, sol och lite dimma. Igår kunde man se hur isen började lägga sig på sjön, håller kylan i sig så kan man snart ta en promenad över till de mysiga Österängarna på andra sidan sjön. Dock blev jag lite rädd när det alldeles nyss kom två skidåkare på isen. Igår var det ju öppet vatten och även om det varit väldigt kallt så kan inte isen hunnit bli så tjock på en natt. Lite dumdristigt kan man tycka. Grabbarna får nog börja hugga upp en vak om det ska bli traditionellt bastubad med dopp i sjön dan före julafton.

Fick en underbar present av var gulliga granne igår, en jättekorg fylld med italienska delikatesser. Massor med smaskens! Mycket godsaker blev det till frukosten i morse, bl.a. fänkålssalami och goda skinkor. Mums!

Oj vad tiden rusar iväg. En vecka sen jag skrev nåt, men det känns som igår.

Sen vi tog beslutet att låta sommarstugan bli permanentboende för drygt tre år sen så har vi skapat en ny jultradition; vi gräver. Lagom till julen -06 så fick vi bygglov på första etappen. Ivriga som vi var att komma igång, så började vi gräva bort den gamla altanen veckan före jul. Då vi även murar om källarväggarna samtidigt för att höja takhöjden därnere, så fick den julen firas med halva huset upp-pallat med domkrafter. Lite nervöst men det gick jättebra, endast några sprickor i tapeter som ändå ska bytas ut. Julen -07 var det dags igen. Nu hade vi fått bygglov på resten av huset, dvs en utbyggnad på 25 kvadrat på framsidan. Som vanligt så var det bara att sätta igång direkt bygglovet kom, juletider eller inte. Den julen hade vi en stor vallgrav framför huset, och för att ta oss in fick vi gå på en 15 meter lång träbro. Lite nervöst  var det den nyårsaftonen då vi hade ett antal gäster, men allt gick bra, bron höll och ingen trillade ner i vallgraven. Julen -08 var det ingen grävning, men då hade vi tillbringat en stor del av hösten med ett stort hål i vardagsrummet. Nåväl, vi fick till ett fungerande vardagsrum lagom till julaftonen så gästerna slapp stampat jordgolv. Ja, nu lackar det mot jul igen, och återigen grävning. Den här gången är det kulvert som har grävts in från pannrummet in till källaren.

Återigen så hänger huset delvis i luften. Passade även på att be Jimmie ta bort lite ogräs.

Det går ju så mycket fortare när han kommer med maskin. Snyggt blev det också när han släntade av och la på ny jord. Man blir onekligen lite imponerad när han planterar om buskar med skopan med större precision än en annan har med spaden.

Hundträningen då? Jodå, vi harvar på. I onsdags hade jag några timmar ledigt mitt på dan, och passade på att lägga spår. La spåren vid "sökrutan" där det går utmärkt att få ut två lägrespår på samma ställe. Hade snitslat rätt så ordentligt, och passade på att åka hem och äta lunch medans spåren låg till sig. När vi kom tillbaka stog det en bil på parkeringen. Ajdå, jagar de idag tänkte jag, men det såg inte ut som någon "jägarbil". Nåväl, jag selade på Ellie och släppte på henne. Strax för första apporten så mötte vi en svampplockare, precis i spåret. Ellie gruffade till, precis som hon ville säga vad gör du i mitt spår. Nåväl, vi hejade lite bittert på gubben och Ellie fortsatte spåra som om inget hade hänt, ändå hade denna man gått precis i hennes spår fast i motsatt riktining. När vi kom till slutet så kom han igen, återigen precis i spåret och mötandes. Ellie rundade bara honom med en fnysning och gick fram till sitt spårslut med en mycket belåten min. Hon är duktig hon. Lexus spår hade jag gjort lite besvärligare över stenrösen och annat, och här hade verkligen svampplockaren snurrat runt. Men han jobbade så duktigt, min kille, trots att han inte är lika mycket spårtränad. Med endast en pinne borta tog han sig fram till slutet. Gissa om jag var belåten när jag såg hur mycket svamp som denne man hade missat i våra spår.

I fredags bar det av till Frövi för både hundträning och inköp av en begagnad frys. För att få hundarna med mig så kunde jag inte ta pick-upen, så det blev  till att koppla på släpvagnen. Tur att det var på dan och inte så många på Frövi Bk när jag dundrade in med släpet. Träningen gick bra, men Lexus kändes inte riktigt hundra. Även de andra hundarna var lite störda av något, så jag hoppas det var nåt tillfälligt. Han gjorde det han skulle, men inte med hundraprocentigt tryck. Apporteringen gick inte alls lika bra som den gjort under veckan. Ellie fick som vanligt träna ihop med sitt "lamm-kött", ett arrangemang som båda hundarna är mer än nöjda med. Efter träningen blev vi bjudna på kaffe och lusse-bullar, tack så mycket. Kunde inte låta bli att prova en apportering när jag kom hem, och då satt den i det närmaste perfekt ( brukar vara så när ingen ser). Ingen sökträning i helgen. Nästan tur med tanke på all servning kring grävande. Det ska vara mat och kaffe och hantlangning m.m. Lite lydnadsträning har vi i alla fall hunnit med, och Lexus har varit precis som vanligt, så det var väl nåt tillfälligt i fredags.

Nu äntligen har det frusit på lite, och hallgolvet ser inte ut som stampat jordgolv längre. Har dock inte gjort någon större städning än, får vänta till all grävning är klar. En och en halv vecka kvar till jul, och som vanligt så har jag inte börjat förbereda än. Det brukar lösa sig, ska försöka köpa lite julklappar till veckan, och sen får jag väl börja med mat och godsaker. Har ju lyckats bjuda hem hela släkten på glögg och kaffe på juldagen, och tror nog de förväntar sig nåt mer än köpta pepparkakor. Tur man har en karl som är händig i köket och tycker om att pyssla.

Ja, visst var det nästan så man satte senaste Brukshunden i halsen, så som skribenten skriver på sin privata blogg att hon önskar man ska göra. Hur kan man tillåta att en person som i sin privata blogg bedriver en personlig vendetta gentemot collieklubben, att skriva en artikel i tidningen Brukshunden om colliens vara som brukshund. Det är ju ingen hemlighet att artikelförfattaren är emot de krav som collieklubben ställer på sina uppfödare för att få valphänvisning. Visst, det är skillnad på collie och collie, det är jag den första att skriva under på, men de uppfödare som prioriterar mentaliteten och bruksegenskaperna får i stort sett fram mycket dugliga brukshundar. Jag och många med mig är mycket stolt över det arbete som collieklubbens styrelse samt den fantastiska registerkommittén gör, och det är väl ingen slump att collieklubbens RAS används som föredöme för hur andra raser bör arbeta.

Collien hör hemma i brukshundsgruppen, och där ska den förbli. Lexus är ensam långhårscollie i vår sökgrupp, men jag tror inte att någon i gruppen tänkt tanken att han inte platsar som sökhund. Han går precis lika bra som både schäfrar, hoffar, holländare, BC m.m. Nog om detta, men ibland blir man så arg att man måste ventilera sig.

Vad har hänt under veckan då? Ja, förutom det sedvanliga tragglandet med lydnaden här hemma så har det blivit några härliga träningsträffar. I tisdags så var det Kjell och jag som träffades på klubben för lydnadsträning. Det var minusgrader och fruset underlag, ingen lera. Underbart! Lexus gick mycket bra, men den här kvällens stora behållning blev uppvisningen av Kjell och Luna. Vilka framsteg de har gjort under hösten. Det börjar lukta tävling. I onsdags fick vi utsocknes besök, och återigen blev det träning på klubben, fortfarande fruset underlag. Det gick mycket bra för samtliga hundar, men som vanligt så var det barn-/pensionärsgruppen som hade roligast. Tack för en mycket bra och givande träning.

Torsdag till lördag blev det lydnadsträning hemma på tomten, och även lite uppletande. Har jag berättat att Hasse satt upp en strålkastare på husgaveln, så nu kan vi köra även när det är mörkt. Tack för det. Tyvärr så höll inte frosten i sig så länge, så nu är det som vanligt igen, dvs klafsa runt i lera.

Idag var det dags för sök igen. Tre tappra; Annelie m Yack, Kjell och Luna och så jag med Lexus. Ellie fick vara hemma hos husse den här gången. Trevligt var att vi fick besök av Agneta och Razzel som var på väg till lydnadsträning, men kom och hälsade på oss först och var med och vallade rutan. Kul! Luna går från klarhet till klarhet och jobbar lugnt och metodiskt med näsan påkopplad hela tiden. Mycket snyggt! Även Yack skötte sig som vanligt mycket bra, och "mamma" Annelie var mycket duktig även hon. Lexus gick sist och var fruktansvärt på. Han gjorde ett fantastiskt bra sökjobb, och vilket skall! Han fick 8 figgar, och allt gick väldigt bra fram till sista figgen där han fick lite problem. Fick skicka om flera gånger, men han jobbade så frenetiskt bra hela tiden, och till slut så kom han fram och fick sin kattmat. Det kändes som om det var mer tryck än vanlig i honom idag och han var inte ens andfådd efter att ha kört hela rutan. Friskhetstecken? Kan även nämna att han äter som en häst nu, och han har även stulit bullar och andra godsaker från bordet. Det har inte hänt på evigheter. Inte har det varit något kladd i ögonen de senaste dagarna heller. Men än är det för tidigt att ropa hej.

Tills sist så blir det ännu ett Grattis till Towa, den här gången med "lille" Arko. De vann debuten i lkl 2 med fina 186 poäng! Vad månde det bliva?