BRANCIRS

Ett tag sen det blev något skrivet här, men tiden räcker inte till. Högsäsong på jobbet, högsäsong med hunderiet, allt vårpyssel som ska göras, familjens samlade födelsedagar plus många besök på reumatologen. Dessutom börjar det dra ihop sig till studentfirande.

Har så smått kommit igång med Lexus träning igen, och det går riktigt bra. Den största svårigheten är att hålla igen. Efter att en av våra träningskamrater fått mycket lyckat resultat på planen bara genom att le, så skulle naturligtvis metoden prövas även på oss. Och tack för det, vilket resultat. En kombination av min och Lexus sjukdom har gjort att vi lagt oss till med stel och osäkert utförande på plan. Tänk vad ett leende kan göra. Enligt utsago ( för jag får ju inte titta själv) så har Lexus FF blivit mycket bättre, bara genom mitt leende och att inte titta på hunden. Pröva själv att gå stelt och le samtidigt, det går inte. Så nu hoppas jag att "farsoten" sprider sig, så vi får se fler glada leenden på planen.

Idag resulterade ett skiftbyte på jobbet att vi fick en ledig dag ( förutom pappersjobbet då, men det kan man ju göra på kvällen). Styrde kosan utsocknes för en heldags hundträning. Efter gott välkomstfika så åkte vi ut och la spår. Med spåren utgådda så bar det av till brukshundklubben för lydnadsträning. Började med platsliggning med Ellie och kamratens hund. 5 min gick mycket bra. Körde lite FF och annat med Ellie så hon skulle bli nöjd. Efter att vi kört igenom kamratens hund så var det dags för Lexus. Började med FF; ett stort leende på läpparna och inte titta på hunden. Skönt att man har falkögon som säger till när man ska klicka och berömma. Tydligen så blev dagens TL riktigt nöjd med vårt FF, och det vill inte säga lite. Största problemet är jag som inte kan gå ordentligt, men om jag sköter mig så har jag en klistrad, glad hund vid min sida. Därefter körde vi inkallning och läggande, och fick godkänt. Vågade mig på ett par krypstarter, och se, det gick riktigt bra. Stärkt av dagens framgångar så kom apportbocken fram, ett moment som legat i träda under vilan. Helt otroligt, idag kunde vi t.o.m. busa med apporten utan att det gick överstyr,  och fick fram en fantastiskt "hämta-glädje". Jodå, det kommer lite glädje-skall, men inte värre än att det ger sig efter ett tag. Tempot ut har han, och om jag bara låter bli att blänga på honom när han är på väg tillbaka så har han ett mycket bättre tempo in. Hur var mantrat? " Titta upp i träden". Avslutade med ett uthopp, och trots lite sned landning så nöjde jag mig för idag. Hoppet tycker han ju är fantastiskt roligt, och ofta belönar han sig själv när han tycker att han varit duktig med ett hopp.

Oj, oj, det tar tid att köra igenom fyra hundar. När vi kom tillbaka till spårskogen så hade det gått  2½ timme. Skäms att skriva det, men tiden har inte räckt till för någon spårträning för oss i vår, så det var säsongsdebut. Det blev lite för svårt för Lexus, trots att vår spårläggare lagt ett jättefint spår. Har ju trots allt inte kört så mycket spår med honom, det blir ju mest sök. Vi backar bandet och kommer tillbaka. Tydligen så var det lite knepigt i skogen idag, för kamraterna som "bara" hade ett spårupptag fick även de lite problem i början som snabbt rättade till sig. Till sist fick en mycket lycklig Ellie gå ut sitt spår, och även här såg man att det var svårt idag. Ellie brukar vara klockren men missade de två första apporterna, men sen så gick hon som en klocka. Snacka om lycklig hund.

Nu kurrade det rejält i magen, och den hämtade lunchen smakade utmärkt. Avnjöt maten tillsammans med lite MH-filmer. Alltid lika kul. Tusen tack för idag.

Ellie ja, undrar om hon gått i barndom. Vilken liten busa. Man skulle behöva kameran framme för jämnan. Är hon inte under uthuset, krypandes på korrugerad plåt och med trossbotten på ryggen så står hon på vikta, korrugerade plåtar på poolen. Alternativt springer på en gungande poolduk på jakt efter vatten ( som faktiskt finns i skålen i köket). Häromdan kom Hasse in och sa att jag måste komma ut och titta på hunden; Uppe på vårat virkesförråd, 1½ m högt, med presenning på och dessutom ett par stegar överst, där stog våran gullegumma och var så nöjd med livet. Tror att även hennes vinterstelhet har släppt. Man blir ödmjuk för varje dag vi får ha henne hos oss, och dessutom så pigg och busig. Att få tillbringa en dag ihop med hennes alldeles egna "lammkött" gör ju inte saken värre.

Nehej, arbete var det. Men får ju inte glömma bort att än en gång gratulera Towa och ynglingen Arko. Mindre än en vecka efter uppflyttningen till högre spår så slår de till med seger och  uppflyttning till högre skydds! Grattis! Blir man imponerad? Nu hoppas vi få återkomma med fler gratulationer efter helgen. Lycka till ni alla som ska ut och tävla.

Ja, då har man varit på maskinförar-SM. Vem kunde tro att det skulle vara så kul och spännande.

Redan när Jimmie fick reda på att han kvalat in till SM i Skellefteå så var vi snabba och ordna allt så vi kunde åka upp. Jag hade lovat att beskriva, men lyckades fixa ersättare. Flygbiljetter bokades så vi skulle slippa åka bil ( det gör vi nog ändå så det räcker i veckorna), dessutom skulle vi få lite tid över till annat, hälsa på vänner m.m. Boende hade vi bokat hos våra goda vänner Anki och Stellan i Umeå. Hade räknat med allt utom askmolnet.

Det blev till att sätta sig i bilen i fredags morse. Kom fram till Umeå vid 17-tiden och då vankades en mycket god middag. Av förklarliga skäl så träffas vi inte så ofta nuförtiden, men det känns alltid som vi "träffades igår". Nu kom vi på att vi verkligen hade skäl att fira. Det är 30 (!) år sen vi träffades för första gången i Kittelfjäll påsken -80, och vänskapen har verkligen bestått. "Fabbo Stellan" har alltid varit något av en förebild för Jimmie enda sen han var liten pilt, han hade ju både pistmaskin, skotrar och framför allt grävmaskiner. Tror nog att Stellan har en hel del att göra med Jimmies yrkesval. Nu tog Stellan på sig uppgiften att vara Jimmies personliga coach. Stellan har ju tävlat både SM och EM, så han har ju en hel del erfarenheter att dela med sig av.

Vi han även med ett besök i stallet på fredagskvällen för att hälsa på Calle, dotter Jennifers häst.

Jimmie skrev teoriprovet på fredagskvällen och det var en spänd väntan innan vi fick resultatet; 1 fel på 40 frågor = 20 sek tillägg på det praktiska provet. Bra!

Lördag morgon, upp i ottan och iväg till Skellefteå. Tävlingen gick på travbanan.

Ett spänt gäng väntar på sin tur att starta. En sammanbiten Stellan längst till höger.

Det var 36 deltagare och maxtiden per deltagare var 15 minuter, så det tog lite tid. Till slut så var det dags för Jimmie.

Först blev han intervjuad.

Dags för start. Gissa om "mamma" var nervös. När han drog upp gasen och startade så lovar jag att bröstkorgen dunkade nästan värre än under en platsliggning.

Första momentet var att stapla däck med skopan.

Ett moment som han gjorde mycket bra med den snabbaste tiden av alla.

Däcken ligger fint på pallen, snabbt iväg till nästa moment. Tror tyvärr att Jimmie blev lite påverkad av applåderna, och nerverna började darra lite inför nästa moment, labyrinten.

Ett litet lod på en dm skulle föras genom en labyrint med skopan, och lodet fick inte nudda botten på rännan och inte komma över kanten. Förutom nerverna så hade han lite otur med kastvindarna och sekunderna tickade iväg. Till slut så var han igenom banan.

Efter en slalombana med lodet samt nedknuffning av tennisboll  som gick jättebra så var det dags för vattenhinken som skulle lyftas från en plats till en annan. Tidstillägg för varje ½cm vattenspill. Det här momentet gick också bra och framför allt snabbt.

Hinken snyggt på plats. Nu var det bara äggpickningen kvar. Här gällde det att inte göra ´hålet i ägget för stort för då blev det tidstillägg.

Efter ett snyggt och lagom stort hål så skulle maskinen "bara" ställas på plats så var det klart. Tiden var fortfarande mycket bra trots missen i labyrinten, men då slog nerverna till ordentligt. Han körde upp maskinen åt fel håll och var tvungen att köra av och vända. Trots att han gjorde det mycket snabbt så kostande det tid och förmodligen finalplatsen.

Äntligen på plats och med maskinen åt rätt håll. Tur att inte de fula orden hördes utanför maskinen, men man kunde läsa på läpparna att han var allt annat än nöjd. Det blev en lång väntan innan vi fick den slutliga tiden. Han låg 3:a med 4 deltagare kvar. 3 stycken skulle gå till final för att göra upp om pallplaceringarna. Tyvärr så lyckades de två sista förarna klämma sig förbi Jimmie och han slutade femma. Just då hade vi en mycket missnöjd son, men när han fick smälta det hela så var han ändå ganska nöjd. Bara att kvala in till SM är ju en merit i sig, och 5:a i sverige är ju inte fy skam. Tror ändå han fick lite blodad tand på tävlandet, och med "fabbo Stellan" som coach så blir ingen förvånad om det blir mer tävlingar framöver.

Efter en lång, blåsig, kall men framför allt spännande dag så var det dags att bege sig tillbaka till Umeå. Ännu en god middag och trevlig kväll blev det. "Fabbo Stellan" var mycket nöjd med "sin" pojk ( det bjuder vi så gärna på).

Söndagen hade vi planerat att göra så mycket eftersom flyget inte skulle gå förrän på kvällen, men nu blev det till att sätta sig i bilen på morgonen i stället och bege sig hemåt. Tusen tack till hela familjen Grahn för er gästfrihet och trevlig samvaro.

Under hemvägen kom det ett SMS; Towa och Arko hade blivit uppflyttade till högre spår. Stort Grattis till er!

Väl hemma så var det två lite trötta men lyckliga hundar som väntade. Tusen tack till Jonas, Fia och Sofie som hjälpts åt med hundpassningen. Lexus var inte så översvallande glad direkt, men senare under kvällen blev han tokig av lycka. Nu ska vi lite försiktigt sätta igång med träningen och se om det håller.

.......men inte vi. Det var länge sen det var tid att skriva något här. Det har varit fullt med jobb upp sen påskhelgen, både för mig och Hasse. Trots att jag är uppvuxen i den här branschen så blir man aldrig riktigt van med dessa toppar och dalar. Vilken tur att man har pigga pensionärer att ta till, både som hundvakt och chaufförer. Annars vet jag inte hur man skulle göra när det kör i hop sig. Som jag skrivit förut så är det här jobbet underbart den här årstiden. Ena dagen är man söderut och ser folk i kortbyxor arbeta på tomterna, nästa dag är man norrut bland scoteråkare och pimpelfiskare. Vi bor i ett långt land.

Nu är det i varje fall vår här hemma. I går försvann den sista isen på sjön, så nu är det bara att invänta badtemperaturen.

Tog nya prover på Lexus förra måndagen, och svaren visade att Borrelian är borta och antikropparna mot Anaplasman har halverats. Underbart! Men ändå så har han en infektion i kroppen. Blev ordinerad strikt vila i två veckor för att se om infektionen går tillbaka utan medicin. Gör den inte det så blir det nya prover och antagligen antibiotika. Tycker jag ser lite skillnad på honom. Ögonen har varit torra de senaste dagarna, och det börjar bli lite tryck i pojken. Dock flämtar han fortfarande under promenaderna och andas med öppen mun. Vi fortsätter vilan en vecka till så får vi se. Lite surt var det att vi inte kunde vara med på söktävlingen igår på klubben, men en tröst var ju att Annelie m Yack försvarade klubbens färger och kom trea med uppflyttning till högre. Grattis till er. Ett försenat grattis till er fina seger i elitlydnad förra helgen på fina 305,5p. Snacka om allrount ekipage. Det är mer nervöst att gå hemma och invänta resultaten från träningskamraterna än att tävla själv. Ett ekipage som också höll oss nervösa förra helgen var Erica och Spader, som trots ett mycket rörig inledning på tävlingen fick ihop poäng så det räckte till ett 1:a pris och LP 1. Stort grattis till er!

Vi får påtryckningar från flera håll angående lkl 2, så det är väl bara att ge upp och börja träna in momenten. ( Hur skulle vi komma någonstans utan våra underbara träningskamrater?). I går kväll kunde vi inte hålla oss utan det var en mycket lycklig hund som fick träna lite på rutan och fjärren. Bara lite lugnt hemma på tomten. I torsdags så hade vi utsocknes besök på klubben och det är första gången som jag sett Lexus sur. Fy fabian, åka till klubben bara för att rasta och ligga i en bil, och sen går matte ner på planen med den där andra svarta hunden. BLÄ!

I lördags hade collieklubben MH på Västerås BK. Jag var testledare på fm och beskrivare på em. Vi fick se flera riktigt roliga hundar. Kul.

Hade erbjudit mig att ligga sökfig på tävlingen igår, nu när jag ändå inte kunde vara med och tävla. Men gulliga Kjell är nog mer mån om mitt förhållande än jag själv, så jag fick vara hemma hos Hasse. Inte ofta vi är lediga samtidigt, så det blev en heldag vid båten. Täckte av och började förbereda inför vårens sjösättning. Mycket jobb är det. Glädjande nog så var det absolut inget fukt eller mögelprickar i båten och allt såg precis ut som när vi täckte den i höstas.

Tusen tack till er alla för att ni bryr er om både mig och Lexus. Många värmande ord har vi fått. Jag mår mycket bra fortfarande. Lite biverkningar, men inte alls så farligt. Har visserligen blivit ett år äldre sen sist, men känner mig yngre än på länge.

Nu till helgen är det dags för Jimmie att tävla SM i Skellefteå. Vi har ju flyg bokat på fredag morgon, men som det ser ut nu så blir det nog bilen. Även om det går att flyga på fredag så är det inte säkert att planet går hem på söndag. Vi passar på att våldgästa våra goda vänner i Umeå, och åker därifrån till Skellefteå på lördagen.  Ska bli kul att träffa er alla, det var länge sen.

Med risk för att den här bloggen börjat handla mer om sjukdomar än om hundar så hoppas jag detta blir det sista sjukdomsinlägget på ett mycket långt tag. Ni är många som är så jättegulliga och bryr er och kommer med stärkande ord, därför ska jag här redogöra för vad som hänt sen sist. Absolut ingen självömkan utan bara enkel information.

Som alla vet så har jag dragits med ett stort skov hela vintern som bara eskalerat. Sprutorna jag fick den 1 mars verkade i c:a 2 veckor, sen blev det nästan värre. Nu har mars månad till stor del ägnats åt provtagningar, röntgen och andra kontroller och igår så skulle det äntligen hända något. Fick träffa en för mig ny, alldeles underbar läkare som uttryckligen sa; -"så här kan du inte ha det, det måste vi göra något åt". Efter en ny grundlig undersökning och flera prover så blev det beslutat om ny medicin som sattes in omedelbart. Nu satte man in cortison och cellgifter ( i låg dos till att börja med), dessutom fick jag en massa andra mediciner för att förhindra biverkningar. Syftet är att kroppens immunförsvar ska sluta angripa sig själv och så småningom börja fungera mer normalt. Cortisonet är ju snabbverkande och redan efter några timmar så började jag känna en markant skillnad till det bättre. Cellgifterna verkar på längre sikt och tas en gång i veckan. Resultatet hittills: har sovit hela natten ( första på mycket länge), kunde nästan obehindrat ta mig ur sängen i morse, kunde gosa med hundarna direkt på morgonen med fungerande händer, gick, inte stapplade, nerför trappen, en härlig morgonpromenad på skaren utan större bekymmer, gled med lätthet in i bilen iväg på jobb och körde sträckan Västerås - Skärblacka utan att gå ut och röra på benen dessutom klev jag ur bilen nästan obehindrat när jag kom fram. Inte undra på att man haft ett leende på läpparna hela dagen. Naturligtvis är detta cortisonets förtjänst, men jag hoppas det andra ska hjälpa på längre sikt. Får hoppas man slipper större biverkningar så man kan fortsätta medicinera.  Ett stort tack till alla som stått ut med mig under den här tiden, familjen som stöttat och hjälpt, Hasse som fått dragit ett enormt lass här hemma, och framför allt alla underbara träningskamrater som dragit ut oss på träning och bara funnits där. Ni är guld värda allihop. Nu får jag citera en viss Ceasar Millan; jag är full av energi som måste ut.

En liten kuriosa i det hela; när jag röntgade händerna så blev man lite orolig över en liten fraktur i långfingret som inte läkt som det skulle. Konstig nog det fingret som gjort minst ont. De tittade lite konstigt på mig när jag sa att det var sviter från hundträning. Hundidiot?

Något som inte är lika roligt är att jag börjar misstänka återfall på Lexus. Han har den senaste tiden börjat visa sig otrygg ibland på platsliggningen, vill ogärna krypa och har även visat osäkerhet i andra träningssituationer. I morse var han dessutom riktigt kladdig i båda ögonen och det var länge sen. Ska naturligtvis beställa tid för nya prover, men vi får hoppas att det bara är något tillfälligt. I år vill jag verkligen vara med på collie-SM.

Till sist önskar vi er alla en riktigt GLAD PÅSK! Själv hoppas jag på lite sökträning, nu när snömängden äntligen har minskat i skogen. Lite sol på det och helgen är fulländad. Fast i morgon tar jag mig en tur på kvasten, hoppas vi ses i Blåkulla.

Inte vet jag om det beror på den misslyckade tävlingen, att vi tränat så intensivt under vintern, eller att jag inte mått så bra fysiskt ( förmodligen en kombination av allt), men det rätta träningssuget har inte infunnit sig under de senaste veckorna. Tur då att man har omtänksamma kamrater som drar ut en på träning. När man väl packat väskan och kommit iväg till träningsplan så är det ju så kul.

Fast igår så tog det nog priset. Efter en lång, kall och snörik vinter så var det ju några dagar förra veckan som verkade vara vår. Träningskamraterna hade planerat träning i går eftermiddag och det ville man ju gärna vara med på. Här hemma började det snöa på förmiddagen, och nordanvinden bet hårt i kinden, men när jag åkt de c:a 2 milen in till stan så kom jag till ett riktigt snöoväder. Där hade det kommit över en dm snö, och vinden gjorde att både vägar och cykelbanor drev igen. Trots ett flitigt tränande under den här vintern så kan jag nog säga att det här var det värsta träningsvädret på hela säsongen. Svårt att hitta cykelbanan fram till träningsplanen, hårda vindar så man knappt kunde gå upprätt och massor med snö att pulsa i. Var nog bara den lilla förtjusande Ester som uppskattade vädret. Man kan ju undra vad man håller på med. Bildbevis finns på Kjell o Lunas hemsida. Nåja, träningen gick faktiskt riktigt bra för oss alla. Sen var det bara att skotta och skrapa fram bilarna och halka hemåt till stugvärmen. Väl hemma kunde jag konstatera att snöandet var väldigt lokalt, för här hade det bara kommit några centimetrar. Nu måste väl våren vara på väg i alla fall. Tänk en grön, torr, härlig appellplan.

I lördags var det fest med båtklubben. Kul att träffa alla efter en lång vinter, nu börjar man känna suget efter böljan den blå. Fast det dröjer nog. Normalt så brukar vi sjösätta i mitten av april, men i år har vi inte börjat med förberedelserna än. Kanske man ska göra som nå`n föreslog; ställa ner båten direkt på isen och vänta på islossningen.

En som trotsade gårdagens vinterväder var Annelie m Yack som var och tävlade elitlydnad med fina 275 p och en andraplats. Grattis till er!

Måste även passa på att gratulera Jimmie som tagit sig till final i grävmaskins-SM för unga förare. Finalen går i Skellefteå i april, och tusen tack till alla som ställer upp så att "mamma" får vara med på plats.

Efter sommarens och höstens sjukskrivning och vinteruppehåll så var det idag dags att prova en söktävling. Då tävlingar blivit inställda pga snömängden så var det in i det sista ovisst om det skulle bli tävling. En eloge till Uppsala BK som ordnade till det mycket bra under gällande förutsättningar.

Har försökt träna ordentligt på lydnaden under vintern, och det var flera än jag som funderade om jag var riktigt klok när jag i torsdags, efter andra dan i rad med körning till Skara, hämtade hundarna hos pappa och vände direkt tillbaka till Fellingsbro för lydnadsträning. Den träningen gick i alla fall jättebra ( tack för hjälpen) och det kändes som om vi hade en chans på uppflyttning. Tyvärr så lider Lexus fortfarande vissa dagar av sviterna efter infektionerna ( inte så konstigt) och det första jag såg när jag kom till Uppsala var kladd i ögat, ett typiskt infektionstecken och då brukar han vara lite låg. Inledde med budföringen som jag tyckte gick bra, men domarna såg tydligen något annat, 8-8. Därefter var det platsliggning ( något som vi inte kört med skott ordentligt på över ett år), Lexus blev lite osäker och satte sig upp, och eftersom det var en lite låg dag, så valde jag att avbryta. Synd, men vill inte förstöra för framtiden. Resten av lydnaden gick sådär, han var lite låg. Apporten sprang han ut och "spottade" på, och det övriga poängen var väl inget att jubla över, förutom 9:or på inkallande och hopp ( som vi tränat en gång under vintern).

Nåja, dan var förstörd men vi tog söket som träning. Hade startnummer två, och trots ordentligt vallande så var det väldigt mycket snö i rutan. Började skicka åt vänster, och jippie, där kom skallet. Sprang ut och väntade att domarna skulle vara med, men icke. Väntade på domarens "godkännande" att ta fram figgen, men det kom inte. Bröt honom i alla fall och transporterade tillbaka. Skickade direkt åt andra hållet, och där kom markeringen direkt. Väntade även här på domaren, osäker som man blir på tävling att de ska ha hunnit se allt. På skick tre och fyra visade han tydligt att han hade tredje figgen i näsan, och eftersom dan ändå var förstörd så tvingade jag inte ut honom på djupet när han visade så tydligt att det inte var någon där. Det var alltför många blodiga hundtassar ändå på hundarna före oss. Nästa skick gick han ut med bra fart, och visst kom markeringen direkt. Här var det en dold figge i en liggande soptunna, och även här väntade jag på klartecken från domaren som inte kom.

Att han fick nerdrag för att han inte gick ut ordentligt på tomskicken köper jag helt, men lite surt med nerdrag för att han hade svårt att avbryta och tydligen var alltför på på figgen, det var ju helt missförstånd mellan mig och domarna. Men jag klagar inte, all heder till de funktionärer som ägnade en hel dag i detta snödjup. Jag är mycket nöjd med klassens bästa sökarbete, och vi slutade dagen på pallen som tvåa, även om det var uppflyttning vi var ute efter. Bara att bryta ihop och komma igen ( för det ska vi göra). Det var endast två som lyckades av alla tävlande under dagen, så vi var i gott sällskap. Tack allihop för underbar träningshjälp, det behöver vi mer av, och tack för alla lyckönskningar och gratulationer. Vi hoppas få göra skäl för det en annan gång.

Efter att ha dragits med ett kraftigt skov i över tre månader så fick jag äntligen komma till läkare idag. Högra knät var stort som en handboll och inte speciellt böjbart. Axellederna stora som golfbollar och stela prinskorvsfingrar "utan" knogar. Man började med att tömma knät på vätska, därefter en cortison-injektion (aj). Sedan var det dags för axlarna att injiceras och även händerna fick behandling. Tack pappa för att du skjutsade mig, för jag har inte kunnat köra bil hem efteråt. Efter att ha legat och vilat hela eftermiddagen så börjar det nu kännas mycket bättre. Svullnaden har gått ner och knäet är böjbart. Får se i natt hur det går med stelheten i axlarna, men det känns redan bättre. Nu väntar provtagningar och röntgen innan det är dags för ett återbesök om en månad.

Snö, snö, snö!!!!!! Det räcker nu! Som om det inte vore nog med snöandet så ska det blåsa också. Igendrivna vägar och skoterspår och snart ingenstans att gå med hundarna, än mindre träna. Vi är faktiskt inne i mars och behöver inte mer av den vita varan. Ja, det är väl snöröjarna som önskar mer då, men även Jimmie börjar börjar bli lite less på att skotta/ploga nästan dygnet runt. Fast det ger ju pengar. Tycker ändå att det gått ganska bra att träna lydnad under vintern, även om det varit kallt och planerna av väldigt olika konstellationer. Fantasin har verkligen fått arbeta för att få till träningstillfällen. Nu börjar i alla fall tävlingssäsongen närma sig, då får vi se om all träning gett resultatat. Tur att vi tränat sök åtminstone några gånger i djupsnö. Men visst längtar man efter gröna planer och snöfria skogar.

Och valpfebern sprider sig. Det verkar som om nästan alla mina kamrater blivit med "smått". Ska det verkligen vara nödvändigt  . Man blir ju inget avundsjuk alls.

Vem kunde ana när vi i september bokade våra biljetter till Björn Skifs, att det skulle bli en av de värsta snöhelgerna under den värsta vintern i "manna-minne". Inte vi i alla fall. Nåja, det borde väl inte bli något problem. Ha! Det började redan på fredags-kvällen. Snö och drivor = vägen ner till oss inte framkomlig. När så Peter kom med traktorn och började ploga så gick det naturligtvis sönder en slang på traktorn. Tur att Hasse och hans verktyg finns till hands. Medans de mekade traktor så åkte jag med hundarna till pappa och Laila ( så de skulle slippa bli uppjagade tidigt på lördagsmorgonen). Fixade även lite Tacos till grabbarna, samtidigt som jag packade. Traktorn gick igång och plogat fick vi. Upp i ottan ( nåja) lördag morgon för att hämta våra kamrater och möta upp de andra på Västerås Central. Ett litet manfall blev det, då en av oss var tvungen att stanna hemma inför kommande snöfall och plogning. Vi fick en Maria med oss i stället för en Jonas, och det var ju nog så bra. Tågen från Västerås var en timme försenat, men vi var ju ute i god tid, så det skulle inte bli något problem. Väl framme i Stockholm så var det ju bara en kort promenad till hotellet vid Sergels Torg. Okey, kort men fy sjutton så kall. Fy vad det blåste nordan mellan husen. Det blev ett stopp på Åhléns med resväskor och annat, och ett par vantar och ett par långkalsonger inhandlades. Vilket härligt gäng vi är, men vi syns verkligen när vi är ute.

Väl framme på hotellet så hade vi bara en timme på oss innan taxin skulle hämta oss för vidare färd till Djurgården. Räckte precis till lite uppfräschning ocn en liten " stänkare". Borde anat onåd när taxin körde fast på vägen till Cirkus, men inte då. I alla fall så var showen mycket, mycket bra. Kan varmt rekommendera den. "Gubben" blir bara bättre med åren. Det var stående ovationer och dans på läktarna. Extra kul var att det var så många västeråsare på showen, kul att träffa er alla. Väl upprymda efter showen så tillstötte nästa problem; taxi till restaurangen i gamla stan. Nåja, "bönder" brukar inte vara så bortkomna. En taxi ryckte vi och fick iväg första gänget, sen kom problemet. Försökte ringa efter en taxi till, men bara automatsvar att alla bilar var upptagna. Lyckligtvis så kom det en bil som inte hittade "sina" resenärer, så till slut var vi alla samlade på restaurangen. Åh, vilken god ( men ack så dyr) mat som om vi åt och drack. Det blev av snö-förklarliga skäl ingen promenad tillbaka till hotellet, men väl två varma taxi-bilar. Väl tillbaka på hotellet så hamnade vi i baren och där var det melodifestival m.m. på storbilds-tv. Hamnade med ett gäng från Arjeplog som var mycket trevliga. Inte blev det nåt mer utgång på stan, men trevligt hade vi ändå. Väl inne på hotellrummet så var det skidor på "burken". Hoppsan, ett guld och ett brons! Det måste firas!

Efter en härlig sovmorgon och en underbar hotellfrukost så blev det lite surfande på internet; alla tåg inställda! Ojdå! Nåja, det löser sig nog. Checkade ut och tog en promenad till centralen. "Vårt" tåg var det första som skulle gå för dagen. Eftersom vi inte hade bokade platser så gick vi  ut i god tid och fick bra platser på ett oskyltat tåg med loket åt fel håll. Ordinarie avgångstid 13.07 till Västerås. Oj, oj, oj. efter att ha åkt fram och tillbaks på bangården så kom vi till slut iväg 15.30 mot Västerås. Vi är visserligen ovana tågresenärer, men en stor eloge till personalen för god information under hela tiden. Dessutom bjöds det på kaffe och annat gott, tack för det. När vi satt där på bangården så började SMS:en droppa in från våra kamrater som varit ute och tävlat.

Stort grattis till er alla; elitlydnad: Annelie m Yack 292 p, Anna o Winna 297 p, Agneta o Razzel 304 p. Vilket gäng ni är! Pia och Jezz debuterade i tvåan med delad seger på 180,5 p och sist men absolut inte minst tävlingsdebuterande Kjell och Luna i ettan med fina 168,5 poäng. Än en gång Grattis allihop! Tack för snabb rapportering.

Till slut började tåget rulla hemåt, och vi anlände Västerås "bara" nästan 3 timmar försenade. Får vara tacksam ändå eftersom det var ett av de få tågen som kom fram. Tack Jonas för att du hämtade oss med varm bil. Väl hemma så var det bara att börja skotta och elda för att få upp värmen i huset. Tack till både Jimmie och pappa som hållit igång både värme och snöskottning, annars skulle det varit ännu värre. Hämtade två mycket lyckliga men trötta hundar hos pappa och Laila, vet inte hur de gör, men hundarna är så nöjda och trötta när man hämtar dom. Tack så mycket för hjälpen. Väl hemma kom ett SMS till; stort grattis till Erica Svensson som klarat provet till ringsekreterare. Nu återstår bara ringpraktiken för dig.

Här återstår upp-packning och annat, men vilken trevlig helg vi haft trots snöovädret. Och har ni möjlighet så boka en biljett till Björn Skifs, det är det verkligen värt. Fråga oss som varit på  ett mycket trevligt äventyr.

Vid förra veckans träning utsocknes fick jag ju lite "hemläxa". I slutet av förra veckan ägnades vi oss intensivt åt läxan och körde därför nästan bara dessa moment. Resultatet blev att ljudet kom tillbaka både i apporteringen och krypet. Hmmm! Tänkte till lite och i måndags så körde vi igenom hela programmet från början, och se, det gick genast mycket bättre. Med ens var ljudet borta. Tydligen så ska vi inte hålla på med småduttande, utan köra hela träningspass. Som någon klok person sa; det är ju tur att man kör hela programmet på tävling.

Tur att man har omtänksamma tränings-"kamrater" som drar upp en i ottan. I tisdags blev det ett pass i ridhus före jobbet. Har ju varit väldigt försiktig med att köra med Lexus inomhus tidigare, eftersom han har haft så lätt för att gå upp i varv, och eftersom stressen kommer ut genom munnen så har det även varit av omtänksamhet mot träningskamraterna som vi valt att köra utomhus. Nu var det i alla fall dags att prova inomhus, och vad var det för sak. Den gamla Lexus, före sjukdomstiden, skulle ha gått upp i stress och haft svårt för att koncentera sig inomhus ihop med andra hundar och låtit något fruktansvärt. Den nya Lexus går in och kör på som det vore den naturligaste saken i världen ( vilket det är också, men inte för Lexus som han var förut). Tack för all hjälp med kommendering. Eftersom vi bara tränat kryp utomhus i vinter så har han lagt sig till med en glidarteknik som inte fungerade på det här underlaget. Kom ett litet ljud vid starten, men därefter så kröp han tyst, dock lite hög bak. Provade även ett framåtsändande med grupp. Vi har ju precis börjat med det här momentet, och bara kört själva. Den "gamla" Lexus skulle nog kollat av människorna i gruppen, men "nya" Lexus bara sprang förbi utan att bry sig. Nu har vi inte fått till tempo-växlingar och inkallning, men det är en bra början. Apportbocken tyckte han smakade lite sågspån, men glädjande nog så tog han den helt tyst, om än lite tveksamt. Ellie fick också komma in i ridhuset och köra några moment så hon blev nöjd. Var väldigt nöjd med  träningspasset, men mitt under träningen så fick jag telefonsamtalet som jag befarat; tävlingen som vi tränat så intensivt inför hela vintern är inställd pga snödjupet. Trist men bara att komma igen. Det kommer fler tävlingar.

Iväg till jobbet efter avslutat pass, men eftersom vi körde så tidigt så han vi med ett pass på kvällen också. Gulliga Börje har ordnat med en liten plogad plan på klubben, och dessutom grävt fram ett hinder. Tusen tack för det. Träffade Kjell och Luna, och Kjell var snäll och kommenderade mig igenom hela lägre. Lite ris fick vi, men en hel del ros också. Hoppet var väldigt ringrostigt, men med lite finslipning så sitter det bra. Han tjuvade inte i alla fall. Kan inte förstå att jag lät mitt hinder stå kvar på gräsmattan när det började snöa för två månader sen, men jag tänkte väl att det blir väl som en vanlig vinter, dvs snart är snön borta. Nu står det i alla fall så fint mitt i snön, och bara översta plankan syns. Tack Kjell för all hjälp.

Onsdagen blev träningsledig, man måste ju arbeta också. Idag har vi haft besök på förmiddagen och kört igenom hundarna. Fick ingen läxa den här gången, så det kanske såg lika bra ut som det kändes. Ännu en helt tyst apportering, lite dåligt tempo men ändå jämt. Tysta krypstarter men då kom det lite pip under LF i stället. Inget som vår TL hörde, men ändå. Det gav sig i alla fall rätt fort, så jag tror inte det är mycket att orda om.

Nu blir det förhoppningsvis ett träningspass i morgon också, sen får Lexus lite ledigt i helgen. Matte och Husse ska roa sig i huvudstaden så hundarna får semester hos pappa. Kan vara nog så skönt att han får vila någon dag.

Nehej, plikten kallar......Får se hur det blir med den utlovade snön i kväll. Till och med jag börjar tycka att det räcker nu, men "han där uppe" är visst väldigt generös den här vintern.

Tills sist; ett stort lycka till till er som ska ut och pröva lyckan på tävlingsplanen i helgen. Jag håller tummarna, och även om jag inte är hemma så förväntar jag mig SMS-resultat.

Efter en intensiv träningsperiod så kom den då som ett brev på posten; formsvackan.

Träningspasset i fredags var sådär, inget riktigt tryck, dålig apportering, mycket ljud och i allmänhet lite okoncentrerad. Körde bara ett kort pass i lördags med samma halvdanna resultat. Livrädd som jag är för ev. återfall så misstänkte jag ju genast det värsta. Tog en vilodag i söndags då vi bara var ute på sköna promenader med mycket bus, vilade oss i solen i en snödriva och annat mys. Lexus var mycket pigg och glad hela dagen.

I måndags kväll var jag allt annat än träningssugen efter en lång arbetsdag och dessutom sjönk kvicksilvret i termometern med en rasande fart. Bara att bita i det sura äpplet och ta en dust vid garaget. Efter de senaste träningarna hade jag ju inga större förhoppningar, men vad hände? Tror faktiskt aldrig han gått så bra. Glömde både trötthet och kyla och körde igenom lägrelydnaden och lite till. Han var så duktig, min lilla prins, synd bara att jag inte hade några vittnen. Fantastisk LF/FF, mycket bra apportering, bra fokus och stördes inte ens av barnen som lekte i snödrivan bredvid. Tänk vad en dags vila kan göra.

Igår bar det av utsocknes igen för lite drillning. Lexus var "på" direkt när han förstog att det var fråga om träning. Den positiva attityden var kvar och han ville verkligen leverera. Dock hittar vår TL alltid något att anmärka på, men det är ju därför man tränar tillsammans, för att upptäcka de små detaljerna. Det som är bra kan alltid bli lite bättre. Dagens stora behållning var väl att även jag var värd en köttbulle, har äntligen lärt mig att gå. Blev  belönad med kaffe och nybakt sockerkaka, gissa om jag börjar bli bortskämd. Vi la även en platsliggning på c:a 6 min med grabbarna. Tusen tack för ovärdelig hjälp. Nu ska vi träna på "läxan".