Ett tag sen det blev något skrivet här, men tiden räcker inte till. Högsäsong på jobbet, högsäsong med hunderiet, allt vårpyssel som ska göras, familjens samlade födelsedagar plus många besök på reumatologen. Dessutom börjar det dra ihop sig till studentfirande.
Har så smått kommit igång med Lexus träning igen, och det går riktigt bra. Den största svårigheten är att hålla igen. Efter att en av våra träningskamrater fått mycket lyckat resultat på planen bara genom att le, så skulle naturligtvis metoden prövas även på oss. Och tack för det, vilket resultat. En kombination av min och Lexus sjukdom har gjort att vi lagt oss till med stel och osäkert utförande på plan. Tänk vad ett leende kan göra. Enligt utsago ( för jag får ju inte titta själv) så har Lexus FF blivit mycket bättre, bara genom mitt leende och att inte titta på hunden. Pröva själv att gå stelt och le samtidigt, det går inte. Så nu hoppas jag att "farsoten" sprider sig, så vi får se fler glada leenden på planen.
Idag resulterade ett skiftbyte på jobbet att vi fick en ledig dag ( förutom pappersjobbet då, men det kan man ju göra på kvällen). Styrde kosan utsocknes för en heldags hundträning. Efter gott välkomstfika så åkte vi ut och la spår. Med spåren utgådda så bar det av till brukshundklubben för lydnadsträning. Började med platsliggning med Ellie och kamratens hund. 5 min gick mycket bra. Körde lite FF och annat med Ellie så hon skulle bli nöjd. Efter att vi kört igenom kamratens hund så var det dags för Lexus. Började med FF; ett stort leende på läpparna och inte titta på hunden. Skönt att man har falkögon som säger till när man ska klicka och berömma. Tydligen så blev dagens TL riktigt nöjd med vårt FF, och det vill inte säga lite. Största problemet är jag som inte kan gå ordentligt, men om jag sköter mig så har jag en klistrad, glad hund vid min sida. Därefter körde vi inkallning och läggande, och fick godkänt. Vågade mig på ett par krypstarter, och se, det gick riktigt bra. Stärkt av dagens framgångar så kom apportbocken fram, ett moment som legat i träda under vilan. Helt otroligt, idag kunde vi t.o.m. busa med apporten utan att det gick överstyr, och fick fram en fantastiskt "hämta-glädje". Jodå, det kommer lite glädje-skall, men inte värre än att det ger sig efter ett tag. Tempot ut har han, och om jag bara låter bli att blänga på honom när han är på väg tillbaka så har han ett mycket bättre tempo in. Hur var mantrat? " Titta upp i träden". Avslutade med ett uthopp, och trots lite sned landning så nöjde jag mig för idag. Hoppet tycker han ju är fantastiskt roligt, och ofta belönar han sig själv när han tycker att han varit duktig med ett hopp.
Oj, oj, det tar tid att köra igenom fyra hundar. När vi kom tillbaka till spårskogen så hade det gått 2½ timme. Skäms att skriva det, men tiden har inte räckt till för någon spårträning för oss i vår, så det var säsongsdebut. Det blev lite för svårt för Lexus, trots att vår spårläggare lagt ett jättefint spår. Har ju trots allt inte kört så mycket spår med honom, det blir ju mest sök. Vi backar bandet och kommer tillbaka. Tydligen så var det lite knepigt i skogen idag, för kamraterna som "bara" hade ett spårupptag fick även de lite problem i början som snabbt rättade till sig. Till sist fick en mycket lycklig Ellie gå ut sitt spår, och även här såg man att det var svårt idag. Ellie brukar vara klockren men missade de två första apporterna, men sen så gick hon som en klocka. Snacka om lycklig hund.
Nu kurrade det rejält i magen, och den hämtade lunchen smakade utmärkt. Avnjöt maten tillsammans med lite MH-filmer. Alltid lika kul. Tusen tack för idag.
Ellie ja, undrar om hon gått i barndom. Vilken liten busa. Man skulle behöva kameran framme för jämnan. Är hon inte under uthuset, krypandes på korrugerad plåt och med trossbotten på ryggen så står hon på vikta, korrugerade plåtar på poolen. Alternativt springer på en gungande poolduk på jakt efter vatten ( som faktiskt finns i skålen i köket). Häromdan kom Hasse in och sa att jag måste komma ut och titta på hunden; Uppe på vårat virkesförråd, 1½ m högt, med presenning på och dessutom ett par stegar överst, där stog våran gullegumma och var så nöjd med livet. Tror att även hennes vinterstelhet har släppt. Man blir ödmjuk för varje dag vi får ha henne hos oss, och dessutom så pigg och busig. Att få tillbringa en dag ihop med hennes alldeles egna "lammkött" gör ju inte saken värre.
Nehej, arbete var det. Men får ju inte glömma bort att än en gång gratulera Towa och ynglingen Arko. Mindre än en vecka efter uppflyttningen till högre spår så slår de till med seger och uppflyttning till högre skydds! Grattis! Blir man imponerad? Nu hoppas vi få återkomma med fler gratulationer efter helgen. Lycka till ni alla som ska ut och tävla.