Efter att ha dragits med ett kraftigt skov i över tre månader så fick jag äntligen komma till läkare idag. Högra knät var stort som en handboll och inte speciellt böjbart. Axellederna stora som golfbollar och stela prinskorvsfingrar "utan" knogar. Man började med att tömma knät på vätska, därefter en cortison-injektion (aj). Sedan var det dags för axlarna att injiceras och även händerna fick behandling. Tack pappa för att du skjutsade mig, för jag har inte kunnat köra bil hem efteråt. Efter att ha legat och vilat hela eftermiddagen så börjar det nu kännas mycket bättre. Svullnaden har gått ner och knäet är böjbart. Får se i natt hur det går med stelheten i axlarna, men det känns redan bättre. Nu väntar provtagningar och röntgen innan det är dags för ett återbesök om en månad.
Snö, snö, snö!!!!!! Det räcker nu! Som om det inte vore nog med snöandet så ska det blåsa också. Igendrivna vägar och skoterspår och snart ingenstans att gå med hundarna, än mindre träna. Vi är faktiskt inne i mars och behöver inte mer av den vita varan. Ja, det är väl snöröjarna som önskar mer då, men även Jimmie börjar börjar bli lite less på att skotta/ploga nästan dygnet runt. Fast det ger ju pengar. Tycker ändå att det gått ganska bra att träna lydnad under vintern, även om det varit kallt och planerna av väldigt olika konstellationer. Fantasin har verkligen fått arbeta för att få till träningstillfällen. Nu börjar i alla fall tävlingssäsongen närma sig, då får vi se om all träning gett resultatat. Tur att vi tränat sök åtminstone några gånger i djupsnö. Men visst längtar man efter gröna planer och snöfria skogar.
Och valpfebern sprider sig. Det verkar som om nästan alla mina kamrater blivit med "smått". Ska det verkligen vara nödvändigt 
. Man blir ju inget avundsjuk alls.