Efter en intensiv träningsperiod så kom den då som ett brev på posten; formsvackan.
Träningspasset i fredags var sådär, inget riktigt tryck, dålig apportering, mycket ljud och i allmänhet lite okoncentrerad. Körde bara ett kort pass i lördags med samma halvdanna resultat. Livrädd som jag är för ev. återfall så misstänkte jag ju genast det värsta. Tog en vilodag i söndags då vi bara var ute på sköna promenader med mycket bus, vilade oss i solen i en snödriva och annat mys. Lexus var mycket pigg och glad hela dagen.
I måndags kväll var jag allt annat än träningssugen efter en lång arbetsdag och dessutom sjönk kvicksilvret i termometern med en rasande fart. Bara att bita i det sura äpplet och ta en dust vid garaget. Efter de senaste träningarna hade jag ju inga större förhoppningar, men vad hände? Tror faktiskt aldrig han gått så bra. Glömde både trötthet och kyla och körde igenom lägrelydnaden och lite till. Han var så duktig, min lilla prins, synd bara att jag inte hade några vittnen. Fantastisk LF/FF, mycket bra apportering, bra fokus och stördes inte ens av barnen som lekte i snödrivan bredvid. Tänk vad en dags vila kan göra.
Igår bar det av utsocknes igen för lite drillning. Lexus var "på" direkt när han förstog att det var fråga om träning. Den positiva attityden var kvar och han ville verkligen leverera. Dock hittar vår TL alltid något att anmärka på, men det är ju därför man tränar tillsammans, för att upptäcka de små detaljerna. Det som är bra kan alltid bli lite bättre. Dagens stora behållning var väl att även jag var värd en köttbulle, har äntligen lärt mig att gå. Blev belönad med kaffe och nybakt sockerkaka, gissa om jag börjar bli bortskämd. Vi la även en platsliggning på c:a 6 min med grabbarna. Tusen tack för ovärdelig hjälp. Nu ska vi träna på "läxan".