....på ett positivt sätt. Om någon sagt till mig för c:a 5 år sen att jag skulle hålla på att träna hund så gott som dagligen, och ibland flera pass om dan, så skulle den fått ett gapflabb till svar. Då tränades det hund när det blev tid över, och i bästa fall nå`n gång i veckan på klubben. Nu är saker helt annorlunda, och det är (nästan) hundträningen som styr mitt liv. Nåja, jobbet går fortfarande före. Konstigt att man över huvud kunde få nåt resultat då, men det gick det med. Vad är det då som ändrats? För det första; grabbarna är vuxna och ( så gott som ) utflygna. Förr var det deras träningar som stog på tapeten varje vardagskväll, och dessutom matcher och cuper på helgerna. Jag har ändrade arbetstider, inget 7-4-jobb längre, utan varierande arbetstider som jag till en del kan styra själv, dvs. pappersjobb göres bäst när det är mörkt. Långa skift vissa dagar gör andra dagar helt lediga för hundträning. Lexus - denna fantastiska träningsnarkoman till hund. Aldrig att man behövt motivera honom till träning, tvärtom, om han inte fått jobba så är han nästan odräglig, och han är alltid sugen på att träna och göra sitt bästa. Detta trots att han varit sjuk en större del av sitt liv pga en liten ynka fästing. Det är bara på morgnarna som han fördrar att sova framför att träna. Tack Bettan för hinten du gav mig när han var 7 veckor, har aldrig ångrat en sekund att jag behöll honom. Hasse, min underbara sambo som trots att du inte har någon erfarenhet av hundträning ställer upp i vått och torrt och hjälper till med träningen. Och sist men absolut inte minst mina helt underbara träningskamrater som stöttar, kritiserar och ställer upp i vått och torrt. Ni är helt underbara. Ja, med allt detta tillsammans så är det kanske inte så konstigt att julgardinerna fortfarande hänger uppe ( ska fixa det till helgen) och ett och annat dammkorn ligger framme. Har inte tid, jag tränar hund. Hoppas bara att det ska ge resultat på tävling framöver, men gör det inte det så har vi i alla fall kul under tiden.
I söndags så träffades vi, Kjell och Luna samt Annelie m Yack lite improviserat. Hade bestämt att träffas för att göra nånting, men under rådande vinter så är det inte så lätt att planera vad man ska göra. Lördagskvällen bjöd på -17 grader här, så jag var tveksam till vad det skulle bli, men åkte i alla fall in till stan på söndagsmorgonen. Väl där så hade Annelie redan konstaterat att lydnadsplan, = en parkering, var nyplogad och alldeles för halkig. Skam den som ger sig, vad gör väl en halv meter snö i skogen " -vi kör sök". Måste erkänna att det var lite jobbigt att valla rutan med snö upp till knäna. Någon ( här nämns inga namn) fick lite mycket snökontakt under vallningen.
Söket inleddes med Luna. Här tyckte vi att vi gjort framsteg tidigare med hennes rullmarkeringar, och inledde hennes pass med några markeringsövningar. Men se det skulle vi nog inte gjort. Luna är inte den som man lurar. Tyvärr så blev hon lite konfunderad av detta, och därmed inte på som vanligt i söket. Man är väl inte Hoffe för intet. Nästa gång har vi lärt oss läxan och ev. markeringsövningar tar vi efteråt. Lexus gick som nummer två och vad ska man säga? Jag är supernöjd med hans arbete i den djupa snön. Bra markeringar och trots att figgarna försökte lura oss så gick han direkt på. Var endast vid en fig som jag fick skicka om, men han visade tydligt att han hade något i näsan. Yack avslutade passet med den äran. Kjell och jag försökte lura honom genom att flytta legorna, men icke. Inte en tendens till blindning, och han struntade helt i spåren som blivit i snön. Efter sökövningarna blev det en fika i en värmande (vår-)sol. Tack än en gång för en trevlig träning.
Idag var det dags att bege sig utsocknes för lydnadsträning. Är man begåvad med träningskamrat som har en nyplogad appellplan utanför huset så gäller det att hänga på. Men först var det fotning av Lexus på programmet. Enl. fotografen så blev det över 200 bilder tagna, ser fram emot resultatet ( om inte mail-programmet hänger upp sig). Kul med en riktig kamera. Blev framför allt väldigt imponerad av bildsekvensen på vårt kryp. Nästan som en "tecknad" film. Krypet, ja. Här har jag nog tragglat lite för mycket i kylan, kryptekniken fallerar när man måste hålla upp ett ben pga kylan. Bara att backa bandet och traggla på i korta pass. Det märktes att det var ett tag sen vi körde med TL, jättenyttigt. Dagens stora behållning blev apporteringen. Kul att få visa att han kan. Bad om hjälp med att lägga ut apporten, sen skulle även TL agera fotograf och satte sig en bit ifrån. Lexus ger sig iväg i full galopp ( dessutom tyst), ser fotografen och springer dit, ändrar sig och fortsätter i full galopp mot apporten, tar den med ett litet kampljud och sen i full galopp tillbaka. Ni som vet hur jag kämpat med detta moment förstår min lycka. Gjorde även en apportering till där jag kastade ut, och även den gick mycket bra. Hopp finnes. Nöjd även med övriga moment, men goda träningskamrater hittar alltid småsaker att anmärka på, och tusen tack för det. På träning kostar det ju inga poäng. Det gick mycket bra för övriga hundar, men Ellie är mest nöjd med att få träffa sin stora kärlek, lilla "Lambi". Lilla och lilla förresten, han fyllde ett år förra veckan. Grattis i efterskott!
Det råder valp-yra bland våra vänner. Man blir onekligen lite sugen. Ett stort lycka till till alla era nyförvärv. Det ska bli spännande att följa dom framöver.