Jag antar att det är ett bra tecken att inte hinna med bloggen. Den senaste veckan har i alla fall jag haft så mycket annat roligt att hålla på med.
Vi håller på och tragglar med lydnaden. Daglig dos är det som gäller för att Lexus ska gå bäst. Blir det nå`n dags mellanrum så kommer genast ljud och lite för mycket iver. Använder garagegårn flitigt och har även kört en del på sjön, men nu blir det nog för mycket snö där. Det går verkligen framåt, och det märks att han blir säkrare i momenten, och därmed tystare och lugnare. Ett riktigt topp-träningspass hade vi i fredags här hemma på isen. Hasse var med och det kan ha varit det som gjorde Lexus extra skärpt och hör och häpna, helt tyst under hela passet. Körde igenom hela lägre inkl platsliggning och budföring och han gick verkligen kanonbra.
I helgen blev det ett uppehåll i träningen, men det blev en massa annat kul i stället. På fredagskvällen firade vi pappas särbos 70-årsdag. Det var så roligt för de hade bjudit in alla barn och barnbarn på båda sidorna, tillsammans var vi 23 personer. Att kvällen blev trevlig vittnade klockan om när det blev läggdags närmare två. Tur att man var chaufför, för på lördagsmorgonen var det bara att kliva upp i ottan, packa och fara iväg till Kydingeholm. Det var dags för collieklubbens lokalområdeskonferens. Ett digert program stog på schemat, och det blev många kreativa lösningar för collieklubbens arbete i framtiden. Lite tid till "hopp och lek" blev det naturligtvis också, med väldigt trevlig samvaro på kvällen. Tyvärr så gick klockan väldigt fort, och jag vill inte påstå att jag hoppade ur sängen på morgonen, men det vara bara att bita ihop, äta en god frukost och ta itu med dagens uppgifter. Vid avslutade vid lunch, då var det rätt så skönt att åka hemåt.
Nu var det dags att ta itu med missad träning. Körde ett kort pass söndag kväll, men måste erkänna att jag var lite för trött för att vara riktigt inspirerad. Däremot fick vi till ett mycket bra pass i måndags. Visst var det lite ljud och iver, men det dämpades snabbt och han var väldigt koncentrerad. Igår skulle jag köra lite efter jobbet, men fick slänga in handuken efter en kvart. Gud så kallt det blev, var alldeles stelfrusen om händerna. Nåja, det lilla som blev var helt ok. Han gjorde ett kanonkryp, men då var jag ju naturligtvis tvungen att prova en gång till ( att man aldrig lär sig), och då blev det lite stressigt, dock helt tyst. Även apporteringen var i stort sett helt tyst, så än finns det hopp.
Nu får vi hoppas att det inte blir alltför kallt till helgen, så vi kan komma ut i sökskogen.