Tänk att det blir likadant varenda år. Stressar som en liten iller innan jul och sen är det bara över ( allt utom resterna i kylskåpet). Nåja, vi har haft det väldigt bra i jul. Julaftonen tillbringade vi hos min syster tillsammans med pappa och alla barn och ungdomar, 12 st och 6 hundar som skulle samsas om klappar och mat. Allt gick bra och jag tror alla var nöjda med vad tomten kom med. På juldagen hade vi släkten här på glögg och kaffe, kul att bara träffas lite enkelt. På annandagen gjorde vi nåt som vi aldrig brukar göra; kastade oss ut i mellandagsrean direkt vid starten. Hade sett ett par skidor som var kraftigt nedsänkta, och lyckades på tag på ett par i min längd, så det var bara att slå till. Egentligen fullkomligt vansinnigt, men man måste få vara lite tokig ibland. Gjorde även ett fynd på en ny TV till sovrummet, så nu ser man att läsa texten på filmerna.
Så blev det äntligen vardag ( eller söndag) och Hasse fick återgå till sitt pannrum. Eftersom han är ledig den här veckan så var det lika bra att sätta fart, så kanske det blir klart snart. Själv var jag ute och körde ett micropass lydnad, nåt som verkligen uppskattades av Lexus efter flera dar`s latande. I går så var det lite plusgrader, och eftersom de varnat för sträng kyla så passade jag på att köra upp lite skoterspår i skogen och på ängarna. Super att gå i nu när det frusit på. Fick även ett SMS igår om att det var dags att masa sig ur soffan och åka till stan och träna hund. Tack Pia för att du sparkar igång oss, det behövs. Vi hade bestämt träff på en parkering i stan, och som av en ren händelse så fick Agneta samma idé. Kul! Alltid roligare att vara fler, och sen är det ju det sociala också. Trots en för Lexus helt ny plan, och störning i form av trafik, gående m.m. så lyckades han hålla ihop väldigt bra, det vara bara vid apporteringen som han blev lite för ivrig och då kommer ljudet. Han känns fortfarande väldigt bra, ingen tendens till stress och framför allt inget kladd i ögonen. Aptiten går inte heller att säga något om. En månad utan medicin nu. Däremot så har han blivit väldigt tråkig i pälsen, men det är nog sviter av medicinen. Vi håller fortfarande tummarna och ropar inte hej än.
Ja, nu närmar sig nästa högtid, årets sista dag. I år blir det storkalas här, jag tror vi blir sexton personer. Hasses barndomskompis med familj är på besök från USA och tillsammans med andra goda vänner från både Rytterne och "over there" så hoppas jag vi får en trevlig nyårsafton.Om vädret tillåter så kommer vi att börja dagen vid lunch med grillning och lite glögg nere på stranden. Någon föreslog pimpeltävling, men det blir väl som vanligt; "ingen vann". Sen ska vi laga maten ihop på kvällen, det brukar vara trevligt. Strax före tolvslaget så är det dags att samla ihop facklor, bubbel m.m. och bege sig ner på stranden för gemensamt fyrverkeri, en tradition som vi började med när vi flyttade ut hit. Även om mina hundar inte bryr sig, så är det så skönt att inte behöva utsätta dom för skjutande hit och dit. Nu samlas alla för skjutandet på stranden och hundarna kan ligga i lugn och ro hemma.
Önskar er alla ett Gott Nytt År!